Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (5)

Christina Ahlsson är ännu en av dessa profilstarka lärare på vår skola. Alltid ansvarstagande, ofta slagfärdig (typ, Jessica Gedinish). Christina undervisar i svenska och engelska.


Kicki, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
För mig är kärnan i uppdraget undervisning och elevmöten. Jag har i uppgift att lotsa elever mot diverse mål, och de vägarna är både spännande och olika. Det som jag tycker speciellt mycket om är att kärnan – undervisningen - undantagslöst är spännande, rolig och stimulerande att arbeta med för mig, även de dagar när kanske andra arbetsuppgifter är mindre lustfyllda.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
Jag blir bedrövad när en elev befinner sig i en situation som gör att skolan inte kan prioriteras, eller att man inte orkar prioritera den. Jag kan också bli bedrövad då man har lågt ställda förväntningar på sig själv. När en elev lyckas vända motgång till framgång blir jag dock också extra glad.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Det händer mycket i skolans värld nu. Läraryrket verkar inte vara lätt att marknadsföra och rekryteringen av nya lärarstudenter är skrämmande liten. Jag är optimist när det gäller framtiden då det helt enkelt måste ske förändringar för att vi ska ha en bra skola och många lärare till barnen i framtiden. Läraryrket måste ses som det viktiga yrke det är och god utbildning för alla prioriteras högt. Det sistnämnda  är ju egentligen självklart, men fortfarande är vi inte där.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…