Fortsätt till huvudinnehåll

Man tar sig för pannan



I dagens webbupplaga av Lärarnas Nyheter kan man ta del av följande snillrika förslag till statlig intervention för att säkerställa att eventuella nya lärarstudenters lägsta akademiska nivå åtminstone är högre än apornas.





















Man tar sig för pannan. Det är väl ändå inte 1 april idag?

Vad sägs om istället att ställa frågan: hur kan vi öka yrkets attraktionskraft, så att så många som möjligt vill komma in på lärarutbildningen?

Lyckas de höge herrarna och de höga damerna hitta svaret på den frågan och - även! - går från tanke till handling behövs inga dumförslag likt detta.

En ledtråd kan möjligen vara detta (hämtat från Skolvärldens webbupplaga idag):


















Kommentarer

  1. Ja du Henrik. Lärarutbildningen är väl redan behagligt slapp och kravlös. Det är det som kommer sen som är problemet.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte påstå att jag vet så mkt om hur nya lärarutbildningen lagts upp, men kraven har väl ändå höjts?

    SvaraRadera
  3. En mig mycket närstående läser till gymnasielärare i svenska på Södertörn i den nya (senaste?) lärarutbildningen och bara att se litteraturlistorna får mig att inse att någonting positivt har hänt, jämfört även med när jag gnodde på med svenskan i tidigt åttiotal. Det finns hopp!

    SvaraRadera
  4. Sörpan, det låter ju lovande. Södertorn har jag verkligen inte koll på alls. I mitt närområde finns det en lärarutbildning som lärarkandidater jag kommer i kontakt med brukar såga längs med fotknölarna. Men jag hoppas som sagt att det kommer att bli andra bullar nu.
    Poängen är ju att läraryrket är såpass krävande och komplext att det förutsätter att den som som utövar det har de erfordrade kunskaperna och egenskaperna (jag inbillar mig dessutom att detta i någon mån gäller i synnerhet då man undervisar äldre elever, då de akademiska målen där är högre).
    Själv tog jag examen 2001 och var i stort mkt nöjd och stolt över min utbildning. Sedan dess har jag haft den stora förmånen att ha haft mycket kunniga och engagerade kolleger samt alla kategorier av elever vilket hjälpt mig att kunna fortsätta utvecklas som person och som lärare.
    Skolan är viktig. Den behöver därför drivas av duktiga rektorer och duktiga lärare som får bra förutsättningar och bra lön. ´Nough said!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…