Fortsätt till huvudinnehåll

Botaniserar bland TED talks

I min engelska 7-grupp - det vill säga den mest avancerade kursen i engelska på gymnasiet - ägnar vi denna veckas lektioner åt att botanisera bland TED talks. TED talks är en sajt där det varje vecka läggs upp tal på en mängd olika teman inom en mängd olika ämnesområden. Gemensamt för dessa tal är att de håller en viss klass. Samtliga talare har ett budskap av något slag, och talen brukar vara 8-20 minuter långa. De hålls inför en publik vilket skapar en speciell närvarokänsla i framförandet. Jag har använt tal härifrån vid flera tillfällen tidigare i undervisningen, men denna vecka får eleverna själva plocka fram vad de tycker vi ska lyssna till.

Igår blev det Ken Robinsons virala "Why school kills creativity" (antar att det var uppgiften om att talet laddats ner via TED talks 20 miljoner gånger tidigare som födde nyfikenheten hos den av eleverna som hittade det). Jag har själv lyssnat till Sir Ken ett par gånger tidigare men då i någon animerad variant.

Personligen blir jag alldeles såld när jag lyssnar. Ken Robinson har en i mitt tycka helt oemotståndlig humor och talar en engelska som jag älskar. Han föddes i Stratford-on-Avon och inte otippat gör han inom parentes en liten utläggning gällande hur det kan ha varit att agera Shakespeares lärare i engelska, då det begav sig.

Robinsons tes är att skolsystemet - as we know it - är uppbyggt hierarkiskt med matematik- och språkstudier längst upp, estetiska uttryck längst ner. Skolan dödar kreativiteten hos barn och ungdomar: de föds som original men kommer ur andra änden formade enligt ett visst mönster, berövade sin unikhet och lust på livet. Människor lyckas i livet trots skolan, trots sin utbildning.

Och precis här - med denna enorma betoning på skolans dödande effekt - börjar jag dra åt mig tentaklerna. För är det verkligen så illa - överallt? Jag tvivlar. Personligen omhuldar jag tanken på att vi behöver bildning för att även kunna vara kreativa på riktigt. Varje stor konstnär av något slag har även behövt lära sig ett hantverk. Min reservation vad gäller Sir Ken Robinson handlar alltså om att vi kan betona varje sanning så till den milda grad att den börjar överskugga alla andra sanningar, och då hamnar vi plötsligt i en ny obalans, en ny lögn.

När jag sagt detta skulle jag ändå kunna tänka mig att lyssna till talet en gång till. Språkligt är det eminent, och visst har han en poäng i att vi bör uppvärdera det kroppsliga och estetiska uttrycket. Jag håller även med honom till 100 % då han framhåller vikten av att våga göra misstag. Själv säger jag detta till mina elever med jämna mellanrum: gör gärna misstag, men försök att lära av dem. Gör sedan nya misstag.


På mobiltelefonen, klicka här.

Ytterligare lästips: här skriver en bloggare om på vilka sätt som Sir Ken Robinson hamnat i obalans i sitt resonemang, "What Sir Ken Got Wrong".

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …