Fortsätt till huvudinnehåll

Animal Farm: en studie i solidaritet och maktmissbruk, om språkets potential på både gott och ont

I en av mina klasser har vi börjat läsa George Orwells klassiska "Animal Farm" från 1945. Den är tacksam att jobba med på många sätt, både litterärt, språkligt och historiskt. Litterärt: vi snackar allegori och satir, metaforer och liknelser, disposition och retorik. Språkligt: texten har bra rytm och ordförrådet är både varierat och rikt. Historiskt: parallellerna till första hälften av 1900-talets historia är både avsiktliga och många. Nutiden får en klangbotten.

                                                              källa: educononline.com
Vad gäller den historiska bakgrunden till romanen ägnade vi idag de första sex minuterna åt att titta på ett utdrag ur en dokumentär om Internationalen, motsvarigheten till den låt som entusiasmerar alla de församlade djuren redan innan revolutionen äger rum:


Jag inser gång på gång, att de flesta elever har som mest ytterst rudimentära kunskaper om de stora gestalterna och centrala händelserna under 1900-talet, och det är inte utan att jag kan tycka det är nog så meningsfullt att ta upp några utav dessa i undervisningen i svenska och engelska. I bästa fall kan detta förstärka det som tas upp även i historian och samhällskunskapen (förra året läste vi tillsammans "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann", och det är en roman som på sitt alldeles egna sätt öppnar en massa dörrar och fönster till vår moderna historia). 

Framför allt är "Animal Farm" en studie i solidaritet och maktmissbruk, om språkets potential på både gott och ont. Dessa teman är tidlösa, och det är också därför som boken fortfarande har sitt berättigande. Grisen Squealer ingår i ledartrojkan och utmärker sig genom att i kraft av sin retoriska förmåga få med sig sin publik och även - som det heter - "göra svart till vitt". Hans tal då han förklarar för de övriga djuren hur det kommer sig att grisarna som de enda djuren får ta del av den dyrbara mjölken och de goda äpplena (dessa skulle annars säljas för att skaffa gården en inkomst) är slående:
"Comrades!" he cried. "You do not imagine, I hope, that we pigs are doing this in a spirit of selfishness and privilege? Many of us actually dislike milk an apples. I dislike them myself. Our sole object in taking these things is to preserve our health. Milk and and apples (this has been proved by Science, comrades) contain substances absolutely necessary to the well-being of a pig. We pigs are brain-workers. The whole management and organization of this farm depend on us. Day and night we are watching over your welfare. It is for your sake that we drink that milk and eat those aples. Do you know what would happen if we pigs failed in our duty? Jones would come back! Yes, Jones would come back! Surely, comrades," cried Squealer almost pleadingly, skipping from side to side and whisking his tail, "surely there is no one among you who wants to see Jones come back?"
Vem kan stå emot anspråken på vetenskapligt stöd och vädjandena om ansvarstagande och solidaritet då dessa presenteras så övertygande? Inte djuren på Animal Farm i alla fall.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…