Fortsätt till huvudinnehåll

SOS-varning

Jag har skickat in följande debattartikel till tidningen ttela. Nu får vi se ifall de publicerar den:

SOS-varning

Den senaste veckan har det duggat tätt i denna tidning med nyheter från skolvärlden. Rektorer och lokalpolitiker av olika färger pekar på de uppenbara konsekvenserna av den låga skolpengen i Trollhättan. Fortfarande är det på tok för många elever som inte uppnår sina mål - vilket vill säga godkända betyg eller högre - och ohyggligt många lärare är sjukskrivna.

På gymnasiet möter vi en stor del elever som till slut tryckts igenom nålsögat. De har fått godkända betyg från grundskolan men tyvärr inte kunskaper som motsvarar dessa betyg. Vi kallar dem glädjebetyg, men för dessa elever finns det verkligen inget glatt i att vakna upp på gymnasiet och inse att de egna kunskaperna inte håller måttet. Här blir det tvärtom SOS-varning.

När man träffar enskilda lärare och rektorer eller läser deras berättelser på nätet i olika fora märker man att de vill väl men att de alltmer känner sig tvingade att sätta en hel del av dessa glädjebetyg. De blev lärare en gång i tiden därför att de vurmar för barns och ungdomars personliga utveckling. De tror att den bästa investeringen ett samhälle kan göra är att satsa på sina barn. Nu känner dessa lärare och rektorer bara frustration och allt oftare uppgivenhet, därför att de saknar tiden och resurserna för att kunna nå ända fram. De frågar varför de inte får chansen att lyckas ordentligt?

Ja, varför får de inte chansen att lyckas ordentligt? Varför får inte vi som undervisar på gymnasiet chansen att lyckas ordentligt? Varför har elevpengen sänkts med tio procent de senaste fem åren?

Från Mats Wikings sida får vi höra att kakan ska räcka till för alla, att det finns luckor inom vården som behöver täppas igen, och att utgifterna för försörjningsstöd inte minskar utan snarare ökar. Jo, så är det. Men då kanske det är dags att inse att kakan är för liten? Mycket länge har mantrat varit: höj framför allt inte skatten! Jag skulle vilja säga: glöm det mantrat och höj skatten.

Kom till elevernas räddning och visa visionär kraft, kära politiker! Tänk långsiktigt. Det är SOS-varning nu och kom då ihåg att SOS inte bara betyder Save Our Souls. I detta fall står det även för Stefan, Oscar och Sabrina, tre elever ur mängden, Trollhättans och Sveriges framtid.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…