Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (4)

Via mitt jobb - inte minst - har jag begåvats med en del intellektuella sparringpartners i vardagen (tänk gärna bort det pretentiösa ur "intellektuella"). Samtalen med dessa bidrar till att jag upplever hur ytterligare nyanser och ytterligare en gnutta stringens fogas till i tanke, språk och vision. En av dessa för mig viktiga personer är Jan Faxér, gymnasielärare sedan ett kvarts sekel i svenska och historia.


Jan, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
Mitt viktigaste uppdrag som lärare är att möta eleverna på ett sätt som fungerar för dem och för mig. ”Ingen får välja sin lärare, ingen får välja sin elev”, vilket kan låta en smula kärvt, dock är det den icke förhandlingsbara sanning som en allmän skola vilar på.

Jag vill locka, stötta och väcka intresse hos elevgrupper oberoende av valt program.  Jag vill att den kunskap eleverna tillägnar sig ska vara av betydelse för dem.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
När elever inte når kunskapskraven eller det mål de ställt upp för sig själva. Det finns tusen och en orsaker till det, men det är inte lika enkelt att förklara varför eleven inte nådde ända fram.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Under min yrkesverksamma tid har jag kastats mellan hopp och förtvivlan.  Jag tror att man i många yrken kan uppleva sitt arbete på ett likartat sätt.



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…