Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt i ttela, del 3 - uppdaterat!

UPPDATERAT: ttela har publicerat mitt debattinlägg här. Som vanligt får man tåla att någon redaktör behandlar ens text lite styvmoderligt rent språkligt, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Går det att påverka opinionen? 

Så här såg den ursprungliga texten ut innan redaktören drog till med felaktigt semikolon och andra lustigheter:


Byt melodi, byt mantra

Replik till Mats Wikings och Maud Bengtssons debattinlägg 9 mars.

Tack, Mats och Maud, för ert svar. Jag är glad att ni känner förståelse för den oro som jag - och många med mig - bär på när det gäller våra elevers studieresultat. Det är ju ändå Trollhättans och Sveriges framtid vi talar om.

Ni verkar påtagligt, och förvånansvärt, optimistiska i er replik. Ni hänvisar till statistiska uppgifter som till synes låter påvisa ökande måluppfyllelse. När det gäller de brister som finns verkar ni vilja överlåta åt staten att intervenera och subventionera.

Beträffande statistiken skulle jag vilja höja ett varningens finger. Statistik ska nämligen tolkas. Vad vi tycker oss hitta för svar då vi letar bland insamlade data beror i hög grad på vad vi hoppas på, förväntar oss och vill hitta. Detta gäller alla.

Till den som inte tror att det förekommer glädjebetyg vare sig i Trollhättans eller övriga Sveriges skolor kan jag bara säga: ”dream on!”. Även jag – erkänner jag med skammens rodnad på mina kinder – har satt glädjebetyg.

Så, varför har vi glädjebetyg? Anledningarna är många. IG, eller F – som de nya icke-godkända betygen heter - är inget som någon gillar. I princip varje F talar om ett personligt misslyckande, och varje F ropar på nya insatser från skolans sida, i form av utredningar, åtgärdsprogram och eventuell extraundervisning. Den lärare som trots allt inte lyckas ända fram med varje elev känner stort press att ändå sätta ett godkänt betyg.

På kort sikt känns även ett falskt godkänt betyg som en befrielse för alla parter: för eleven själv, för föräldrarna, för skolan och för läraren, för ansvariga rektorn och för er politiker. Skolan är konkurrensutsatt och lönerna är individuella, såväl rektorers som lärares. Ingen vill sitta med Svarte Petter. Ingen vill förstöra den goda stämningen.

 Ändå är det ni politiker som härvidlag bär på ett särskilt tungt ansvar. Att kräva högre betyg från skolorna – så som ni de facto gjort - låter sig göra med ena handen. Men känns det hederligt att då på samma gång, med andra handen, hålla tillbaka de resurser som faktiskt krävs ute i verksamheten? Låg och minskande elevpeng har allt för länge varit Trollhättans melodi och mantra.

Ni – och här citerar jag er själva, Mats Wiking och Maud Bengtsson – ”… för en diskussion om hur vi kan förbättra förutsättningarna för skolan i just Trollhättan. Vi ser dock att åtgärder från kommunen måste kombineras med en satsning från staten.”

”En satsning från staten”, alltså. Intressant att ni förordar en statlig intervention. Men, inte kan man väl skylla på staten, när man istället borde ta ett större eget ansvar?

Åter igen: fram med pengarna bara. Byt melodi, byt mantra.

Henrik Birkebo, Gymnasielärare, Magnus Åbergsgymnasiet


Kommentarer

  1. En mycket välskriven och passionerad replik, Henrik. Bravo!

    SvaraRadera
  2. Tack, Helena! Och ja, nu hamnade den ju dessutom i tidningen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …