Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt i ttela, del 3 - uppdaterat!

UPPDATERAT: ttela har publicerat mitt debattinlägg här. Som vanligt får man tåla att någon redaktör behandlar ens text lite styvmoderligt rent språkligt, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Går det att påverka opinionen? 

Så här såg den ursprungliga texten ut innan redaktören drog till med felaktigt semikolon och andra lustigheter:


Byt melodi, byt mantra

Replik till Mats Wikings och Maud Bengtssons debattinlägg 9 mars.

Tack, Mats och Maud, för ert svar. Jag är glad att ni känner förståelse för den oro som jag - och många med mig - bär på när det gäller våra elevers studieresultat. Det är ju ändå Trollhättans och Sveriges framtid vi talar om.

Ni verkar påtagligt, och förvånansvärt, optimistiska i er replik. Ni hänvisar till statistiska uppgifter som till synes låter påvisa ökande måluppfyllelse. När det gäller de brister som finns verkar ni vilja överlåta åt staten att intervenera och subventionera.

Beträffande statistiken skulle jag vilja höja ett varningens finger. Statistik ska nämligen tolkas. Vad vi tycker oss hitta för svar då vi letar bland insamlade data beror i hög grad på vad vi hoppas på, förväntar oss och vill hitta. Detta gäller alla.

Till den som inte tror att det förekommer glädjebetyg vare sig i Trollhättans eller övriga Sveriges skolor kan jag bara säga: ”dream on!”. Även jag – erkänner jag med skammens rodnad på mina kinder – har satt glädjebetyg.

Så, varför har vi glädjebetyg? Anledningarna är många. IG, eller F – som de nya icke-godkända betygen heter - är inget som någon gillar. I princip varje F talar om ett personligt misslyckande, och varje F ropar på nya insatser från skolans sida, i form av utredningar, åtgärdsprogram och eventuell extraundervisning. Den lärare som trots allt inte lyckas ända fram med varje elev känner stort press att ändå sätta ett godkänt betyg.

På kort sikt känns även ett falskt godkänt betyg som en befrielse för alla parter: för eleven själv, för föräldrarna, för skolan och för läraren, för ansvariga rektorn och för er politiker. Skolan är konkurrensutsatt och lönerna är individuella, såväl rektorers som lärares. Ingen vill sitta med Svarte Petter. Ingen vill förstöra den goda stämningen.

 Ändå är det ni politiker som härvidlag bär på ett särskilt tungt ansvar. Att kräva högre betyg från skolorna – så som ni de facto gjort - låter sig göra med ena handen. Men känns det hederligt att då på samma gång, med andra handen, hålla tillbaka de resurser som faktiskt krävs ute i verksamheten? Låg och minskande elevpeng har allt för länge varit Trollhättans melodi och mantra.

Ni – och här citerar jag er själva, Mats Wiking och Maud Bengtsson – ”… för en diskussion om hur vi kan förbättra förutsättningarna för skolan i just Trollhättan. Vi ser dock att åtgärder från kommunen måste kombineras med en satsning från staten.”

”En satsning från staten”, alltså. Intressant att ni förordar en statlig intervention. Men, inte kan man väl skylla på staten, när man istället borde ta ett större eget ansvar?

Åter igen: fram med pengarna bara. Byt melodi, byt mantra.

Henrik Birkebo, Gymnasielärare, Magnus Åbergsgymnasiet


Kommentarer

  1. En mycket välskriven och passionerad replik, Henrik. Bravo!

    SvaraRadera
  2. Tack, Helena! Och ja, nu hamnade den ju dessutom i tidningen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…