Birkebos bästa blogg

Följande insändare publicerades i DN idag (tack, Svante Lovén, för tipset). Skribenten heter Erik Brandt, är 17 år gammal, och går på gymnasiet: "Är vi förvånade? Jag som har gått två år på gymnasiet förstår inte hur vi kan vara så förvånade över Sveriges resultat i Pisa-undersökningen. Ingen verkar vilja erkänna sitt ansvar. Oppositionen skyller på regeringen och regeringen skyller på oppositionen, men jag som elev vet att problemen inte kan lösas med förstatligande av skolan eller någon skolbetygsreform. Probleme t är att svenska elever i stor utsträckning är lata, odisciplinerade och bortskämda. Det är coolt att vara den som inte har någon aning vad han/hon ska göra efter en genomgång och att inte fatta något på provet. Jag är trött på att sitta i en klass där de stökiga eleverna verkar ha mer makt än läraren. Är felet elevernas? ja delvis, men samtidigt ligger en stor del av skulden hos lärarna som blundar för problemen och inte vågar ta auktoriteten, och hos föräldra...

Jag läser rektor Jan Jönssons debattartikel i SvD (” Tiden i skolan måste respekteras bättre ”) och lyssnar även till samtalet på Studio Ett med honom (och en förälder som vikarierat en månad som bildlärare på en grundskola). Jan Jönsson resonerar nyanserat och ställer inte alls upp på någon svartmålning av skolan, som att det stod skrivet kris över hela svenska skolan. Han är positiv och lösningsinriktad. På samma gång är han väldigt tydlig med vad han i sin vardag som rektor och tidigare yrkesverksam lärare identifierat av grundläggande problem vad gäller allmänna hållningar och attityder till skolan och lärande: ”… vi kommer aldrig ifrån att inlärning kräver både tid och ansträngning. I de länder som toppar Pisa-undersökningen satsar också eleverna, starkt uppbackade av sina föräldrar, hårt för att nå goda resultat. Självklart kan även våra svenska elever prestera bättre. Det avgörs dock av vilket värde vuxenvärlden, i handling, tillmäter skolgången. Därför krävs en attitydfö...

Den svenska skolan befinner sig i kris. Detta är inget nytt. Däremot kan man säga att resultaten från den senaste PISA-undersökningen , vilka redovisades för fyra veckor sedan, gett upphov till ett - till och med för skolans del - ovanligt stort antal debattartiklar, reportage och samtal i såväl etablerade som sociala media. PISA var en pulsmätare som hette duga, och nu frågar sig alla samma sak: vad är problemet? Eller för att använda en annan metafor: var ligger hunden begraven? Personligen gör jag inga anspråk på att veta det. Antagligen finns det flera "hundar", tänker jag. Skolan – och lärande – är en tidlös och till synes inte allt för komplicerad företeelse. Inom fyra väggar möts en grupp människor, det ges vissa yttre förutsättningar (tid, rum, utrustning), och aktiviteterna bestäms av vissa etablerade överenskommelser (attityder, förhållningssätt, uppsatta mål). Sedan är det väl bara att låta allting rulla på? Ja, tydligen är det ändå inte riktigt så enkel...

Citat ur dagens DN :  År 1982 fanns det 7,5 förstahandssökande per plats på dåvarande lågstadielärarutbildningen. DN kan i dag visa att söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. De antogs enbart tack vare resultatet. Så lågt betyg skulle man inte ens uppnå genom att svara slumpvis på frågorna. Som jämförelse skulle  en elev som väljer svarsalternativ ”C” på samtliga frågor få betyget 0,4 på det senaste provet. 2,0 är maxpoäng. En kollega till mig som blev färdigutbildad lärare för bara några få år sedan bekräftade denna bild: studiekamrater som inte läste böcker, som protesterade då studietakten kom upp i vad min kollega betraktade som vanlig takt och som inte själva kunde uttrycka sig tydligt i skrift, fastän de själva skulle bli svensklärare. Det kan väl ändå inte ...

Jag kan förstå den förvåning som Ebba Lisberg-Jensen uttrycker i artikeln "Studenter på 13-årsnivå kräver nya arbetssätt" . Som fil. doktor i humanekologi, universitetslektor och programkoordinator vid Malmö högskola kände hon igen den känsla av vanmakt och djup oro som nio universitetslärare nyligen gav uttryck för i riksmedia gällande den sjunkande akademiska nivån hos många studenter. Varför stannar inte Sverige upp och bestämmer sig för tillsammans att ta tag i detta galopperande samhällsproblem, verkar hon undra? Historikerna kallade sitt debattinlägg "ett veritabelt nödrop" och skrev bland annat att "studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket". – När jag läste det tänkte jag att det skulle väcka starkare reaktioner än vad det hittills har blivit, säger Ebba L...

Kim Larsen är främst känd för sina förtjänster som sångare och kompositör. Innan det tog riktig fart med gruppen Gasolin på det tidiga 70-talet utbildade han sig dock till lärare. När det nu blåser upp till storm i Danmark, eftersom regeringen vill införa nya arbetstidsregler för lärarna, faller det sig naturligt för rebellen Kim Larsen att ställa sig på lärarnas sida, bredbent och frispråkig som vanligt: Jeg kan blive ved med at rose lærerstanden. De har lært mig, min dame og mine børn så meget. Men nu vil man tvinge en aftale ned over hovedet på dem, tvinge dem til at stå ret og gøre honnør uden overhovedet at blive spurgt, sagde han oppe fra scenen, hvor han rettede skarp kritik af regeringen og kaldte dem 'disse arrogante kvinder på Christiansborg uden anstand eller høflighed'. ( Källa ). Vid en demonstration inför tusentals åhörare igår sjöng han "Det er en kold tid". Jag kan inte påstå att jag riktigt satt mig in i den aktuella tvistefrågan i Danmark just nu....

UPPDATERAT: ttela har publicerat mitt debattinlägg här . Som vanligt får man tåla att någon redaktör behandlar ens text lite styvmoderligt rent språkligt, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Går det att påverka opinionen?  Så här såg den ursprungliga texten ut innan redaktören drog till med felaktigt semikolon och andra lustigheter: Byt melodi, byt mantra Replik till Mats Wikings och Maud Bengtssons debattinlägg 9 mars. Tack, Mats och Maud, för ert svar. Jag är glad att ni känner förståelse för den oro som jag - och många med mig - bär på när det gäller våra elevers studieresultat. Det är ju ändå Trollhättans och Sveriges framtid vi talar om. Ni verkar påtagligt, och förvånansvärt, optimistiska i er replik. Ni hänvisar till statistiska uppgifter som till synes låter påvisa ökande måluppfyllelse. När det gäller de brister som finns verkar ni vilja överlåta åt staten att intervenera och subventionera. Beträffande statistiken skulle jag vilja höja ett varnin...

Idag publicerades min debattartikel i ttela . Som vanligt väljer tidningen rubriken, och de brukar också ändra på ett par småord i texten (varför "form" istället för "fora" tänker jag? Och varför semikolon istället för kolon? Och varför "ours souls"?). Hur som helst. Hoppas på debatt!

Jag ser fram emot att läsa nyinköpte debattboken  God utbildning och dålig. Internationella exempel av Inger Enkvist. Hennes tidigare Feltänkt  visade i min mening prov på hennes goda omdöme när det gäller att bedöma och kritiskt granska den ideologiska grunden för vår svenska skola. Hon lägger sällan fingrarna emellan. Jag återkommer när jag hunnit läsa den. Här recenserar Björn Kohlström Enkvists bok. Här skriver Agneta Berliner om Inger Enkvist.

Förra veckan gick moderaternas skolpolitiska talesman Tomas Tobé ut och lyfte frågan om kanske inte det är för många elever som idag väljer att gå estetiska programmet (ES) på gymnasiet. På riksnivå är siffran åtta procent, medan den i till exempel Trollhättan är tretton procent (inom den kommunala gymnasieskolan är siffran dock i paritet med riksnivån). En grundbult i moderaternas politik är den så kallade arbetslinjen, och Tobéns tes är att andelen elever av en årgång som går på ES ska anpassas behoven på arbetsmarknaden. Idag menar han att det finns en tydlig obalans. Det jag nog missat är följande: visst gjorde man om estetiska programmet i och med gymnasiereformen GY11 så att det numera är högskoleförberedande? Elever som går ut ES har alltså i princip samma behörighet till högskolan som elever på till exempel samhällsprogrammet, naturvetenskapliga programmet eller humanistiska programmet? Att merparten av ES-eleverna med andra ord inte är omedelbart antagningsbara inom ...