Fortsätt till huvudinnehåll

Inte kul 2 - the botten is nådd!


Citat ur dagens DN
År 1982 fanns det 7,5 förstahandssökande per plats på dåvarande lågstadielärarutbildningen.
DN kan i dag visa att söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. De antogs enbart tack vare resultatet. Så lågt betyg skulle man inte ens uppnå genom att svara slumpvis på frågorna.
Som jämförelse skulle en elev som väljer svarsalternativ ”C” på samtliga frågor få betyget 0,4 på det senaste provet. 2,0 är maxpoäng.
En kollega till mig som blev färdigutbildad lärare för bara några få år sedan bekräftade denna bild: studiekamrater som inte läste böcker, som protesterade då studietakten kom upp i vad min kollega betraktade som vanlig takt och som inte själva kunde uttrycka sig tydligt i skrift, fastän de själva skulle bli svensklärare.

Det kan väl ändå inte vara bra för våra barn och ungdomar, att det blivit så här? Hur ska man kunna inspirera andra att läsa böcker och dagstidningar om man inte själv läser dem, och hur ska man kunna lära ut konsten att formulera sig i skrift ifall man själv brottas med det mest grundläggande?
Bilden av genomsnittslärarstudenten som samhällsintresserad och allmänbildad verkar inte vara sann. När Uppsala universitet genomförde enkätstudier på ett 20-tal utbildningar visade det sig att andelen studenter som regelbundet läser dagstidningar är bland de lägsta på just lärarutbildningen.
– Resursstarka studenter väljer andra utbildningar. De som kommer in på lärarutbildningen har inte samma bakgrund som tidigare. Det ingår inte att läsa en dagstidning regelbundet och det är ju ett problem. Man saknar en uppdatering om vad som händer i samhället och det påverkar även kunskaper om språket, säger Mikael Börjesson, docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet. (Källa: samma som ovan).
Knäckfrågan är den välkända: hur få upp läraryrkets status så att det åter igen blir attraktivt även för de ungdomar som har ett brinnande intresse för yrket samt mycket goda förutsättningar rent akademiskt? Som det är nu är det inte kul. The botten is nådd!

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…