Fortsätt till huvudinnehåll

Inger Enkvist på utbildningsbarrikaden

Jag ser fram emot att läsa nyinköpte debattboken God utbildning och dålig. Internationella exempel av Inger Enkvist. Hennes tidigare Feltänkt visade i min mening prov på hennes goda omdöme när det gäller att bedöma och kritiskt granska den ideologiska grunden för vår svenska skola. Hon lägger sällan fingrarna emellan.

Jag återkommer när jag hunnit läsa den.




Här recenserar Björn Kohlström Enkvists bok.

Här skriver Agneta Berliner om Inger Enkvist.


Kommentarer

  1. Kul! Jag läser den just nu också.

    /Elias Dietrichson

    SvaraRadera
  2. Då får vi träffas - virtuellt, om inget annat - när vi läst klart, Elias.

    SvaraRadera
  3. Hon har en frän ton alltid i hennes böcker - det är verkligen knytnävsslag i vissa formuleringar. Jag håller inte alltid med men hon har ett perspektiv som ändå är guld värt. Ska skriva en recension när jag läst klart och skicka dig.

    SvaraRadera
  4. Jag har nu läst.
    ...halva boken, ungefär.
    Sedan råkade jag träffa min syster.
    Hon är lärare och har nån slags rektorsutbildning.
    (Jag är för gammal för att förstå mig på sådana distinktioner.)
    Men hon är "på sabbatsår" från den svenska skolvärlden för tillfället.

    Jag tänkte att hon skulle vilja läsa boken, så jag lånade ut den till henne.

    Den halva jag hann med gav ett gott intryckt. Boken är pedagogisk, klar och redig.

    Det är helt uppenbart att författaren är konservativ. Troligen en konservativ demokrat.
    Det är inte särskilt gångbart i rådande samhällsklimat. Så man kan gissa att det för många är svårt att ta hennes budskap till sig. Man vill nog inte tro att det kan vara så som hon skriver, helt enkelt.

    Jag hade velat se mothugg från någon som hade energi att sätta sig in i forskningsläget och bedöma om Enkvist gjort ett skevt urval eller tolkat tendentiöst.

    Men när jag googlar så hittar jag inte ett enda exempel på att någon tar upp den här boken av Enkvist. Det förbluffar mig.

    SvaraRadera
  5. Johan,
    även jag är förbluffad över den relativa tystnaden kring hennes bok. I grunden delar jag många av hennes värderingar. På samma gång måste jag erkänna att jag stör mig på den propagerande - ömsom näst intill raljerande - tonen redan tidigt i texten. Åker inte paraderna reflexmässigt och omedelbart upp hos den som inte tillhör de redan frälstas skara, när författaren väljer denna taktik? Eller beror detta tonläge på att hon i första hand riktar sig till just de redan frälsta, och att "de andra" är utom hopp för räddning?

    Johan Kant lade nu i dagarna upp ett par länkar som jag ska studera närmare, då IE i samtalsform får delge sina tankar:
    http://johankant.wordpress.com/2013/08/05/inger-enkvist-en-vettig-professor/
    http://johankant.wordpress.com/2013/08/09/inger-enkvist-vilken-gigant/

    SvaraRadera
  6. Pär Engström30 oktober 2013 13:17

    Inger Enkvist har mycket kloka synpunkter. Från vilket ideologiskt perspektiv beskriver hon skolan?

    Jag tycker även John Hattie har relevanta synpunkter, apropå hans metastudie och visible learning. Från vilket ideologiskt perspektiv framför han sina synpunkter?

    Vilken skillnad finns det mellan Inger Enkvist och John Hattie vad gäller människosyn, samhällssyn och kunskapssyn?

    Inger Envkist beskriver utbildning som en förberelse för någonting annat. Vilket är detta någonting annat? Vilket samhälle ska elever förberedas för?

    Om samhällsutvecklingen just nu beskrivs av forskare, t.ex. FNs klimatpanel, som inte hållbar - kan vi då ha hållbara kunskaper om detta samhälle? Ska vi föra över ohållbara eller hållbara kunskaper till nästa generationer? Tänk om nästa generation genomskådar den kunskap de ska ta till sig, att den är ohållbar, vad händer då? Har vi då en pånyttfödd flumskola?

    SvaraRadera
  7. Pär, jag vet inte hur man ska beskriva respektive forskares ideologiska utkikspunkt. IE skulle nog klassas in som konservativ, men vad säger det?

    Vad gäller din miljöanalogi är det svårt att veta exakt vilka kunskaper vi kommer att behöva i framtiden. EU har punktat en lista med nyckelkompetenser som kan vara en hjälp på vägen: http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/publ/pdf/ll-learning/keycomp_sv.pdf

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…