Fortsätt till huvudinnehåll

Vad har jag missat?


Förra veckan gick moderaternas skolpolitiska talesman Tomas Tobé ut och lyfte frågan om kanske inte det är för många elever som idag väljer att gå estetiska programmet (ES) på gymnasiet. På riksnivå är siffran åtta procent, medan den i till exempel Trollhättan är tretton procent (inom den kommunala gymnasieskolan är siffran dock i paritet med riksnivån). En grundbult i moderaternas politik är den så kallade arbetslinjen, och Tobéns tes är att andelen elever av en årgång som går på ES ska anpassas behoven på arbetsmarknaden. Idag menar han att det finns en tydlig obalans.

Det jag nog missat är följande: visst gjorde man om estetiska programmet i och med gymnasiereformen GY11 så att det numera är högskoleförberedande? Elever som går ut ES har alltså i princip samma behörighet till högskolan som elever på till exempel samhällsprogrammet, naturvetenskapliga programmet eller humanistiska programmet? Att merparten av ES-eleverna med andra ord inte är omedelbart antagningsbara inom ett ”konstnärligt” yrke då de lämnar gymnasiet är alltså inte egentligen ett problem, utan det var väl till och med så man tänkte när man gjorde om gymnasieskolan förra året? Jag frågar därför att jag själv har en stor del av min tjänst på estetiska programmet, och det vore väl lite pinsamt om jag missat någonting viktigt här, tänker jag.



I dagens ttela – och i dagens GP – finns det med ett reportage från den skola där jag jobbar, nämligen Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. Jag blir lite stolt över de kloka saker som mina kolleger och elever där yttrar. Läraren Fredrik Jonasson kommenterar till exempel kritiken vad gäller ES-elevernas bristande omedelbara inträde på arbetsmarknaden då han – analogiskt – jämför med naturvetenskapliga programmet:
Där är det verkligen många elever som inte har jobb efter tre år. Följaktligen borde väl det programmet i så fall läggas ned helt!

Vad gäller den högt värderade nyttighetsaspekten (alltså vad är egentligen poängen med att ägna sig åt konst, dans, musik och media) anlägger eleven Ella Ekström ett intressant perspektiv:
Min syster gick estet/teater och nu läser hon juridik. Och hon har verkligen fått nytta av att kunna uttrycka sig på scen.

Läraren Cecilia Hermansson möter motvinden med stoiskt lugn då hon anför att moderaternas utspel nog ”kan bero på ett missförstånd”.

Lyssna gärna på debatten mellan riksdagsledamöterna Christian Holm (M) och Berit Högman (S) då de tar upp frågan om estetiska programmet är en ungdomsfälla. Högman frågar sig bland annat om inte det vore viktigare att i skoldebatten istället fokusera på verkliga problem, som att till exempel en mycket stor andel elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper och betyg. Det är inte utan man kan tycka hon har en poäng. Alltså, förutsatt jag inte har missat någonting viktigt här ...!


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…