Fortsätt till huvudinnehåll

Educating Essex 2: mobbning

Igår var det dags för andra avsnittet av Den övervakade skolan. Temat var mobbning, och Morrica gör en kärnfull sammanfattning samt delger sina personliga reflektioner här.

Som väl är lyckas Passmores Academy reda ut de akuta ärenden inom någon dag. Rektorn, biträdande rektorn och ytterligare några stycken ur personalen, agerar kraftfullt och samstämmigt. De påstådda fallen av mobbning tas på fullaste allvar, föräldrar kallas in, och skolan äger uppenbarligen befogenheten att till och med, ifall så behövs, skicka hem en elev från skolan en hel vecka, med omedelbar verkan, tills saker och ting lugnat ner sig. Det finns ett lugn och ett gott självförtroende i allt som skolledningen företar sig.

När det gäller Sam, får man intrycket att det mestadels handlar om Sam själv, hans svårigheter i skolan och hans dåliga självförtroende. Han kanske även har något neuropsykiatriskt funktionshinder? Hur som helst framstår ändå Sam som en i grunden snäll kille. Han har tydligen gjort stora framsteg de senaste två åren.

Emellanåt är det lite mer komplext än så. Mr Drew gör ett försök att förklara hur det kan komma sig att Gabby, nyvald elevrepresentant och uppenbarligen såväl duktig som ansvarstagande, drivande och söt, råkar ut för mobbning. Han menar på att hennes förtjänster provocerar somliga andra som inte är beredda att göra upp med sin egen lathet. Hon urskiljer sig och det ska hon inte få göra. Som tittare kan man undra om verkligen dessa djupareliggande destruktiva dynamikerna har gjorts om intet i och med avslöjandet av de anonyma sms:en?

Och här blir det riktigt intressant - och svårt. För nu snackar vi gruppdynamiker och lager av information som vi inte alltid har tillgång till. Som lärare är man väl bekant med det faktum att en grupp elever tillsammans utgör mer än summan av de enskilda delarna. Detta gäller på både gott och ont. Mitt i lektionen kan man undra: vad betydde det där skrattet? Varför vågar ingen göra sitt bästa? Var kommer den fruktan ifrån? I vissa klasser kan det komma till stånd en kultur som inte är gynnsam för lärande och som man svårligen råkar på som lärare. Det kan vara tydligt knutet till en viss person i gruppen - eller inte. Någons kaxiga vitsighet samverkar med någon annans fnittriga, dåliga självkänsla. Alla är oskyldiga, alla är skyldiga. En, flera, många kommer i kläm.

Den mer utstuderade varianten av deciderad mobbning känner vi till. Fast inte heller där lyckas vi alltid komma på spåret av vad det egentligen är som pågår under ytan. Vi ser, men vad är det vi ser? Människan är gåtfull och just mobbning är ett primitivt uttryck för mekanismer av inkluderande och exkluderande. Mer eller mindre medvetet läggs det upp strategier för att hävda sina egna särintressen.  Allianser upprättas, band knyts, fiender definieras, syndabocken utpekas, hierarkier etableras. Flugornas herre handlar om detta och mobbningen i Bjästa för två år sedan likaså. Exemplen är oräkneliga.

Ändå är inte allt mobbning. Det svåra är bara att tolka rätt. Är det drevet som går, eller är det inte? Och vad ska vi göra åt det? - Vad ska jag göra åt det?




Kommentarer

  1. Intressant film med dina kommentarer. Min spontana reaktion på dessa elever var att de faktiskt hade ord för vad de ville säga och vad som hände. De kunde reflektera. Om man inte har ord för vad man vill säga blir frustrationen ännu större.

    SvaraRadera
  2. Det som händer i skolor är minst lika mycket socialpsykologi som didaktik och pedagogik. Gruppdynamik är e n del av socialpsykologin som på ett handfast sätt kan beskriva (och inte bara i teoretiska vändor) visa hur motsättningar uppstår mellan grupper av elever och mellan elever och enskilda skolkamrater. Lärarna står ofta främmande för detta och tror att arrangerade antimobbningsdagar ska hjälpa. Dessa kan tvärtom stjälpa, vilket också är en psykologisk kunskap. Lärare behöver mer människokunskap för att hantera de större och mindre konflikter som sker när så många personer samlas på samma ställe i en skola. Då hjälper föga rafinnerad pedagogik eller didaktik.

    SvaraRadera
  3. Bertil,
    tack för kommentaren. Jag ska försöka förstå vad du menar när du använder termen socialpsykologi. Finns det någon bok/artikel som kan hjälpa mig på spåret?

    SvaraRadera
  4. Gå till närmaste Akademibokhandel och köp en lite tjockare bok i socialpsykologi. Jag lovar dig en spännande och givande läsning. De bästa är på engelska,

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…