Fortsätt till huvudinnehåll

Höjda lärarlöner

I dagens ttela talar ledarskribenten Ulla Andersson sig varm för höjda lärarlöner. De båda lärarfacken har länge krävt 10 000 kronor mer i månadslön och får nu medhåll av signaturen UA. För en lärare är det självklart uppmuntrande att känna sig uppskattad och att på det här viset få ta del av en opinionsbildares stöd. Skolan och lärare lever av allmänhetens uppbackning och förtroende.
På samma gång är det väl knappast någon som tror att en sådan höjning är möjlig. Och behöver inte också detta generella anspråk problematiseras?
Om vi börjar med det sista, skulle en sådan höjning gälla alla lärare oberoende av utbildning, erfarenhet och kompetens? Frågan är retorisk och faller på sin egen orimlighet. Mellan förskolelärare och ämneslärare på gymnasiet kan det i många fall skilja sig 50 % när man ser till utbildningens längd. Självfallet är det också så, att inte alla lärare - även om de verkar inom samma skolform - tar lika mycket ansvar och har samma driv. Kan det inte vara rimligt, att den som i högre grad tillför resurser och energi till verksamheten också i högre grad ska få åtnjuta en större andel av den samlade kakan?
Det som å samma tid motsäger ett sådant förhållningssätt med individuell lönesättning har varit uppenbart väldigt länge. Från politikerhåll och skolledarhåll har det gjorts klart, att löneutveckling skulle vara kopplad till måluppfyllelse. Så långt är allt bra. Problemen har dock uppstått sedan, då målen skulle definieras. För vilka mål talar vi om, i år? Skolan är politiskt styrd och lärare som varit med ett tag vet hur modeflugor kommer och går. Den strategiskt lagda gillar läget och rider på vågen. Är skolutveckling att vara delaktig i projekt, att gå med i ANT-grupper och Hållbar utvecklingsgrupper, då hänger man på där. Är det mentorskapet, då visar man framfötterna där (och glömmer förrförra årets mål). Säger enhetschefen att inte den ”vanliga undervisningen” – hur bra den än är - kan generera någon särskild löneförhöjning, ja, då får det väl vara så.
Men hur blir det då för dem som har svårt att vända kappan efter vinden och som tycker det är någonting som inte stämmer då inte den ämnesrelaterade kunskapsutvecklingen verkar vara viktig? Hur blir det för den, som besitter en omvittnad pedagogisk kompetens men som inte är lika duktig på att marknadsföra sig själv och sina egna projekt som den vars munläder är synnerligen smort men inte lägger någon större vikt vid själva undervisningen? Ska den individuella lönesättningen fungera, förutsätter det att det finns ett tydligt, pedagogiskt motiverat belöningssystem för vilket det finns ett förtroende, och där är vi inte idag.
Sedan har vi det här med huruvida det över huvud taget är möjligt med en så markant löneförhöjning som lärarfacken, och nu senast UA, talar sig varm för. Ja, om kommunerna själva ska stå för kalaset kan vi definitivt glömma det. Rätt vad det är slår en ny finanskris till, eller ett stort företag på orten lägger ner sin verksamhet. Och visst blir det alltid underligt när en yrkesgrupp inom den kommunala verksamheten ställs mot någon annan. För  alla är ju viktiga på sitt sätt. Nej, ska det ske någon rejäl förskjutning av lärares genomsnittslön, behöver det komma från statligt håll. Behöver mer sägas?
I ett kommande blogginlägg ska jag ta upp frågan om vad som motiverar lärare till stordåd och vad som kan locka tillräckligt många nya begåvningar in på lärarbanan även i framtiden.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…