Fortsätt till huvudinnehåll

Kära du,

Jag har för närvarande sommarlov. Detta innebär att jag just nu håller på och laddar batterierna något alldeles inför höstterminen. Jag tar det ganska så lugnt och har inte bråttom med någonting. Däremot läser jag en hel del böcker av olika slag och följer intresserad vad som rör sig i olika fora inte minst på nätet. Sedan planerar jag att redan nästa vecka ta en sväng med min familj till Danmark och i slutet av månaden ska vi två veckor till Frankrike. Frankrikeresan innebär att vi byter hus och bil med en fransk familj som vi aldrig träffat IRL, men som vi träffat online (via en sajt som heter hembyte.nu). Galet men spännande.

Min förhoppning är att jag lite grann kommer att uppdateras som person den här sommaren. Inför hösten hoppas jag rent konkret bland annat att ha tagit nya steg när det gäller att jobba mot OER ("Open Educational Resources" = "öppna digitala lärresurser" på svenska). Strax innan vi lärare gick på sommarlov hade vi en k-dag på Hebeteatern i Trollhättan vilken bland annat bjöd på flera högintressanta föredrag. Först ut var Andreas Ekström som talade om Google (och jag har efteråt hunnit med att läsa hans bok, "Google-koden", (Missa inte!)). Andreas Ekström är en infotainer av rang och ämnesvalet kunde knappast varit mer relevant.

Efter en kort paus var det dags för Alastair Creelman från Linnéuniversitetet att ta vid. Alastair är något av en nestor och en mentor för många inom OER, och när jag lyssnade till honom insåg jag att jag bara precis påbörjat min resa när det gäller att ta tillvara alla möjligheter i den digitala sfären. Inget nytt i att vi befinner oss mitt i den digitala revolutionen, vilken medför ett paradigmskifte modell större, med dess nya ledord flexibilitet och interaktivitet - men ändå? Ja, så kan man fråga sig. Fast den tiden är nog över då det är någon mening alls att ställa den frågan. Vänstertrafikens tid är förbi.

Befriande nog är inte Creelman teknikfrälst i betydelsen "gör så här, då kommer allt att bli bra!". Däremot är han angelägen att skissa upp konturerna av den nya världen, och det gör han mycket bra. Helt säkert är att jag framledes kommer att agera stamgäst på Alastairs olika bloggar (varav Flexspan är en).

Generellt sett finns det en poäng och en generositet i det digitala, informella nätverkandet som jag uppskattar. Ingen sitter inne med hela sanningen, utan alla håller vi på och lär oss. Det gäller bara att haka på, att följa upp tips, klicka sig vidare, ta kontakt och ställa frågor samt bidra med vad man själv upptäckt.

Vad gäller Alastair har jag inte minst så här i efterhand mejlledes fått lite tips om hur jag kunde lägga upp "Getting It Right!" på lite olika lärplattformar (vilket jag nu gjort). Ska återkomma om detta. Jag funderar så klart även på hur man kan använda de 21 filmerna mera konkret. En kollega till mig har tydligen använt dem nu i sommar på en språkresa till England för svenska ungdomar som har vissa läs- och skrivsvårigheter. Jag kommer att vara mycket intresserad av att ta del av hennes erfarenheter; själv har jag ju inte riktigt hunnit använda dem.

Vi höres! ;)





Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…