Fortsätt till huvudinnehåll

Barn som handelsvara?



I danska Jyllands-Posten kan man läsa om familjen Myntman som för nio år sedan adopterade Noah, en då runt två år gammal liten pojke ifrån Vitryssland. Inte förrän nu har det emellertid uppdagats att Noah i själva verket lider av en grav alkoholskada varför han numera måste vistas på institution 24-7. Detta är självfallet en stor sorg för familjen och absolut ingenting som någondera av parterna såg framför sig då adoptionen ägde rum. 

Det som familjen Myntman dock blivit varse långt senare och som i själva verket är ett problem som familjen delar med många andra i en liknande situation är att de aldrig fick till sig något vidare underlag i samband med själva adoptionen. De känner därför inte heller att de hade en ärlig chans att förutse omfattningen av de krav som deras nya föräldraskap skulle komma att innebära. Familjen Myntman riktar stark kritik mot adoptionsbyråerna vilka enligt dem agerar utifrån principen om maximal vinst - eller ”cold business” som någon med egen liknande erfarenhet kallar det i kommentarfältet under artikeln. 

Andelen ”special needs-barn” – alltså barn som är behäftade med olika funktionshinder av fysiskt och/eller mentalt slag - utgjorde enligt danska Adoptionsnævnet tidigare upp emot en femtedel av alla adoptivbarn. Nu närmar sig siffran en tredjedel. 

Barn som en handelsvara?

Kommentarer

  1. Jag har vänner som har blivit ombedda att välja mellan aids och sexuella övergrepp när de ska adoptera. Sedan får de betala några hundra tusen och vänta något år. Länder säljer barn, och helst de barn som blir en kostnad för samhället. Det är chockerande, och den ojämlighet som råder bland barnlösa är också chockerande. Provrörsbefruktning betalar landstinget. Men vill man adoptera ska man vara rik.

    SvaraRadera
  2. Det är inga enkla frågor som dina vänner och många andra i liknande situation ställs inför! Gör man sedan den djärva kopplingen till mitt tidigare inlägg, "Barn som attribut?", har vi en samhällsfråga som är etiskt och moraliskt brydsam i kvadrat.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …