Fortsätt till huvudinnehåll

Rökningens moraliska aspekt



Jag kommer ihåg för många år sedan då jag satt i väntrummet på sjukhuset och bara väntade. Jag kommer inte ihåg varför jag var där, men det kanske var någonting med barnen. Har man som jag fyra barn kan man lätt bli stammis där. Hursomhelst. Timmarna gick och jag bläddrade lite i de tidningar och tidskrifter som låg framme. En av dessa var en publikation utgiven av Astma- och Allergiförbundet.

En av texterna var skriven av en person med svåra allergier. Hon beskrev en vanlig dag i sitt liv och hur litet som egentligen skulle till för att vända hela hennes tillvaro på ändan. Sådant som för andra inte betyder någonting kunde för henne vara en fråga om liv eller död. Eller åtminstone liv eller icke-liv.

En vanlig dag på vägen hem från jobbet fick hon syn på en person som stod och rökte vid en busskur. Detta var i sig inget vare sig ovanligt eller oväntat. Problemet var bara att det var därifrån som hennes buss gick. Självfallet gick det inte för sig att ställa sig där och vänta. Rök skulle ju för hennes del leda till illamående, huvudvärk och andnöd. Nu fick hon istället korsa gatan och promenera fram till nästa busshållplats.

Hon hade även planerat att hon skulle handla lite mat på vägen hem. Där fick hon dock ändra om sina planer. Så fort hon kom in i mataffären stod det nämligen en annan kvinna där, med en aura kring sig av någon starkt luktande parfym. Med omedelbar verkan triggades hennes luktallergi och hon fick vända i dörren och skynda sig hem. Väl hemma fanns det bara ett att göra: hoppa över kvällsmaten och rätt i säng. Hoppas på en god natts sömn. Frukosten nästa morgon fick bli någonting enkelt.

Jag tänker på henne när jag tänker på rökförbud på offentliga platser. Jag inser att en del lider av alla möjliga allergier, där det blir svårt att garantera en riskfri miljö (en nära vän till mig jobbade under några år som kokerska på en allergiförskola, och det var inte litet som hon kunde berätta därifrån. Mänsklig skörhet fick där ett - eller snarare många - ansikten). Men rökfria miljöer ska vi allt klara av att skapa tycker jag. Så pass viktiga måste ändå andra människors liv vara. Så pass viktiga måste ändå våra egna liv vara.

I skolans värld har alla vi vuxna absolut ett ansvar gentemot den yngre generationen. Och som vanligt gäller här att våra handlingar talar högre än våra ord. Ska man lägga in en moralisk aspekt på det hela gäller att dubbelmoral inte är dubbelt så bra som moral. - Och nästa gång som politikerna kommer på skolbesök förväntar jag mig att de inte står strax utanför entrén och blossar på sina cigaretter. Det vore väl inte för mycket begärt?



Kommentarer

  1. Bra det där med att dubbelmoral inte är dubbelt så bra som moral, Henrik. :)

    Jag tillhör de astmatiska och doftkänsligas skara - om än med hanterliga problem. Det jag har svårast med är vedeldning och gamla dieselbilar. Men parfym och folk som röker är inte kul det heller.

    SvaraRadera
  2. På universitetet i Göteborg hade vi på slutet av 90-talet en lärare i danska (det ingick ju en minikurs i da i svenskan). Hon berättade att hon hade flyttat från Danmark till Sverige för att komma undan cigarettröken därhemma (när jag växte upp var det rök överallt, så jag förstod precis vad hon menade. Icke-rökning var verkligen undantaget!). Själv har jag aldrig lidit av astma eller allergier, men jag fick uppfattningen att hon hade gjort det. Jag tycker verkligen det är bra när vi försöker skapa rökfria offentliga miljöer.

    Gamla dieselbilar är inte roliga de heller, Helena. Tänk vad skönt att stadsbussarna inte längre luktar så som de alltid gjorde förr i tiden!

    Vedeldning i måttlig omfattning kan jag nästa njuta av, men då förutsätter det att det är ”ren” ved och inte en massa annat bråte (vi hade en granne en gång som av lukten att döma emellanåt eldade både det ena och det andra i sin panna, och av någon obegriplig anledning brydde han sig inte om att han förpestade hela grannskapet med detta).

    När det gäller sådana här saker räcker det ingenstans med enbart informationskampanjer eller vädjanden. Det är lagstiftning och fyrkantiga regler med påföljder vid överträdelse av d.s. som måste till.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…