Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från december, 2012

God jul!

Till dig som läser denna blogg: god jul! I´ll be back. We´ll be back!

Lussesnigel

Min dotter Paulinas mästarverk från i söndags då vi hade bakdag hela familjen:

Spelar roll

Den här filmen gjorde mig väldigt glad! Jag tar och kikar på den igen. Två gånger räcker inte.

Kierkegaard om "mulighedens lidenskab"

"Skulle jeg ønske mig noget, da ville jeg ikke ønske jeg mig rigdom og magt, men mulighedens lidenskab. Det øje, der overalt, evigt ungt, evigt brændende, ser muligheden".                                                                                                           (Søren Kierkegaard)

Ett välassorterat skolbibliotek och duktiga skolbibliotekarier

Vi brukade ha världens skönaste farbröder som skolbibliotekarier på den skola där jag jobbar. Hos Jan-Erik och Bosse kunde man alltid droppa in och snacka böcker, fotboll, jazz eller Prag. Vänlighet var deras signum och fastän rösten var bibliotekarielågmäld fanns skrattet alltid nära. Behövde man hjälp med någonting i elev- och bokväg var det självklart att de försökte hjälpa till. Sedan gick farbröderna i pension, först den ena, sedan den andre. Det kändes lite ledsamt tyckte jag; de var där när jag började som lärare för snart länge sedan, och nu skulle de sluta. Hur fylla ut denna enorma lucka av förlorad bildning och vänlighet? Idag har vi två nya bibliotekarier: Hannah och Lisa. Jag har inte kommit på ifall de gillar att snacka vare sig fotboll, jazz eller Prag. Däremot har hela skolan kommit på att de gillar att snacka böcker. Därtill kommer att de uppenbarligen älskar att skapa en miljö där läsning faller sig både naturligt och trevligt. Det är inte så att biblioteket

Rätt vad man går där, så ligger man där - och då står man där!

Ovanstående yttrades av Göran Everdahl i programmet Spanarna på P1 kl 15.03 igår. Enligt honom är det (kanske) ett talesätt från norra Sverige, och just igår passade det utmärkt in i en spaning som han höll på och redovisade. För mig var uttrycket alldeles nytt men helt "up my isle", om man säger så. En anledning till att jag bet märke i det var nog också att det så väl uttryckte hur jag kände det i förrgår då jag plötsligt hamnade i diket med bilen. Man kommer där så lugnt och fint, tycker man, och ändå - inom några få sekunder - är läget plötsligt ett helt annat än vad man ställt in sig på - och då står man där! Ja, som det kan gå. För min del löste det sig dock. Ett telefonsamtal bort fanns det hjälp att få, och inom en halvtimme var jag back on track. Det finns lyckligtvis människor som funnit att de kan vara sina medmänniskor till tjänst inte genom att hålla vackra tal eller genom att skriva djupsinniga böcker utan genom att köra runt med en bärgningsbil och hjälp