Fortsätt till huvudinnehåll

Mañana!

Intressant det här med hur musik kan trigga igång de allra starkaste känslorna inom en. Kim Larsen och hans "Midt om natten" (1983) är en sådan låt som får mig att rysa! Detta hänger givetvis ihop med att jag är dansk och uppvuxen med hans musik, men jag vet att man inte nödvändigtvis måste vara röd-vit för att uppskatta den här musiken. Inte minst är hela Gasolin-epoken välbekant för många långt utanför det danska rikets gränser.

Rent tekniskt finns det bättre inspelningar av "Midt om natten" än denna, men magin som uppstår i samspelet med publiken är sagolik. Jag tror inte det är någon överdrift att påstå att Kim Larsens position som nationalikon bara har befästs ytterligare sedan den här konserten ägde rum 2004.

Inför 2014 tänker jag på refrängen som på sitt mycket trallvänliga sätt uttrycker både hopp och tillförsikt


             Åhh, mãnana, håber vi får i morgen med!

Tack för sangen, Kim Larsen!













Länk

Kommentarer

  1. 2013 var inget bra år för mig så jag är glad att befinna mig i början av 2014. Jag har bestämt mig för att göra det här till ett år med bättre mående och hälsa. Jag har återupptagit mitt pianospelande, i kväll går vi på trettondagskonsert i Norrköping och på sportlovet åker vi till Tunisien.

    SvaraRadera
  2. Spelar du piano, Helena? Vad roligt att höra. Du kan ju röras till tårar av vacker klassiskt musik, är det även det som du själv ägnar dig åt då du sätter fingrarna till verket? Du får berätta för mig någon gång!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…