Intressant det här med hur musik kan trigga igång de allra starkaste känslorna inom en. Kim Larsen och hans "Midt om natten" (1983) är en sådan låt som får mig att rysa! Detta hänger givetvis ihop med att jag är dansk och uppvuxen med hans musik, men jag vet att man inte nödvändigtvis måste vara röd-vit för att uppskatta den här musiken. Inte minst är hela Gasolin-epoken välbekant för många långt utanför det danska rikets gränser.
Rent tekniskt finns det bättre inspelningar av "Midt om natten" än denna, men magin som uppstår i samspelet med publiken är sagolik. Jag tror inte det är någon överdrift att påstå att Kim Larsens position som nationalikon bara har befästs ytterligare sedan den här konserten ägde rum 2004.
Inför 2014 tänker jag på refrängen som på sitt mycket trallvänliga sätt uttrycker både hopp och tillförsikt
Tack för sangen, Kim Larsen!
Länk
Rent tekniskt finns det bättre inspelningar av "Midt om natten" än denna, men magin som uppstår i samspelet med publiken är sagolik. Jag tror inte det är någon överdrift att påstå att Kim Larsens position som nationalikon bara har befästs ytterligare sedan den här konserten ägde rum 2004.
Inför 2014 tänker jag på refrängen som på sitt mycket trallvänliga sätt uttrycker både hopp och tillförsikt
Åhh, mãnana, håber vi får i morgen med!
Tack för sangen, Kim Larsen!
Länk
2013 var inget bra år för mig så jag är glad att befinna mig i början av 2014. Jag har bestämt mig för att göra det här till ett år med bättre mående och hälsa. Jag har återupptagit mitt pianospelande, i kväll går vi på trettondagskonsert i Norrköping och på sportlovet åker vi till Tunisien.
SvaraRaderaSpelar du piano, Helena? Vad roligt att höra. Du kan ju röras till tårar av vacker klassiskt musik, är det även det som du själv ägnar dig åt då du sätter fingrarna till verket? Du får berätta för mig någon gång!
SvaraRadera