Fortsätt till huvudinnehåll

Lena Andersson en nutida sekulär skolastiker - uppdaterad

Väl inne i Utan personligt ansvar av Lena Andersson börjar jag känna mig lite uttråkad. Samma egenskaper, som gjorde att jag tyckte Egenmäktigt förfarande var en av de bästa romaner jag någonsin läst, kanske börjar ta ut sin rätt nu? undrar jag då jag läser uppföljaren. Det blir liksom väldigt mångordigt.

Sedan slår det mig: visst är böckerna om Ester Nilsson egentligen en sekulär variant av de medeltida skolastikernas idoga och likaledes intelligenta försök att med hjälp av logikens rena språk förmå penetrera ämnet ifråga och blottlägga sanningen hos tinget?

Liksom kirurgen fattar skalpellen för att undersöka och ställa till rätta griper såväl skolastikerna som Andersson, dessa själens dissekerare från olika tider, pennan för att utifrån sina respektive utgångspunkter söka uppnå ungefär samma mål: ögats, tankens och hjärtats helande. Enda skillnaden dem emellan är väl i så fall "bara" att där skolastikerna utgick ifrån den kristna läran utgår istället Lena Andersson ifrån en ateistisk världsbild. Thomas av Aquino såg Gud medan Ester Nilsson ser "miljarders miljarders oavbrutna kemiska reaktioner".

I Egenmäktigt förfarande hette föremålet för Ester Nilssons kärlek Hugo Rask. I Utan personligt ansvar heter han Olof Sten. I allt väsentligt är dessa herrar dock väldigt lika. På samma sätt är Ester Nilssons resonemang kring känslor och förnuft, åtrå och ansvar de samma som tidigare.

Utdrag ur Aquinos Summa Theologiae från 1200-talets senare hälft:











Kommentarer

  1. Kul tanke. Frågan är om den gjorde läsningen mer intressant. Det är lustigt hur olika tankarna kan börja vandra, när man ser ett raster, och vill ge det en hemvist. Själv har jag funderat på olika typer av psykosociala otillräckligheter, kanske t o m någon neuropsykiatrisk diagnos. Vore inte så kul att vara Ester, trots/tack vare den intellektuella precisionen.

    SvaraRadera
  2. Åsa, jag tror inte "tanken" gjorde läsningen mer intressant. :) Det var bara en reflektion. Liknande - mångordiga - intellektuella skarpsynthet och strävan efter att se och förstå. Och nej, särskilt kul verkar inte Ester ha det mer än korta stunder åt gången (för sedan att varje gång kastas nerför en avgrund av ovisshet, frustration och vrede).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …