Fortsätt till huvudinnehåll

Lena Andersson en nutida sekulär skolastiker - uppdaterad

Väl inne i Utan personligt ansvar av Lena Andersson börjar jag känna mig lite uttråkad. Samma egenskaper, som gjorde att jag tyckte Egenmäktigt förfarande var en av de bästa romaner jag någonsin läst, kanske börjar ta ut sin rätt nu? undrar jag då jag läser uppföljaren. Det blir liksom väldigt mångordigt.

Sedan slår det mig: visst är böckerna om Ester Nilsson egentligen en sekulär variant av de medeltida skolastikernas idoga och likaledes intelligenta försök att med hjälp av logikens rena språk förmå penetrera ämnet ifråga och blottlägga sanningen hos tinget?

Liksom kirurgen fattar skalpellen för att undersöka och ställa till rätta griper såväl skolastikerna som Andersson, dessa själens dissekerare från olika tider, pennan för att utifrån sina respektive utgångspunkter söka uppnå ungefär samma mål: ögats, tankens och hjärtats helande. Enda skillnaden dem emellan är väl i så fall "bara" att där skolastikerna utgick ifrån den kristna läran utgår istället Lena Andersson ifrån en ateistisk världsbild. Thomas av Aquino såg Gud medan Ester Nilsson ser "miljarders miljarders oavbrutna kemiska reaktioner".

I Egenmäktigt förfarande hette föremålet för Ester Nilssons kärlek Hugo Rask. I Utan personligt ansvar heter han Olof Sten. I allt väsentligt är dessa herrar dock väldigt lika. På samma sätt är Ester Nilssons resonemang kring känslor och förnuft, åtrå och ansvar de samma som tidigare.

Utdrag ur Aquinos Summa Theologiae från 1200-talets senare hälft:











Kommentarer

  1. Kul tanke. Frågan är om den gjorde läsningen mer intressant. Det är lustigt hur olika tankarna kan börja vandra, när man ser ett raster, och vill ge det en hemvist. Själv har jag funderat på olika typer av psykosociala otillräckligheter, kanske t o m någon neuropsykiatrisk diagnos. Vore inte så kul att vara Ester, trots/tack vare den intellektuella precisionen.

    SvaraRadera
  2. Åsa, jag tror inte "tanken" gjorde läsningen mer intressant. :) Det var bara en reflektion. Liknande - mångordiga - intellektuella skarpsynthet och strävan efter att se och förstå. Och nej, särskilt kul verkar inte Ester ha det mer än korta stunder åt gången (för sedan att varje gång kastas nerför en avgrund av ovisshet, frustration och vrede).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar