Fortsätt till huvudinnehåll

Now we´re talking postsekulär religionsdialog




Kännetecknande för varje person som lyckas adressera sin samtid på ett fräscht sätt är att han eller hon använder bägge sina öron: ena örat riktat utåt: vad förs det för samtal i det offentliga rummet? - och andra örat riktat inåt: vad hör jag djupt inom mig själv när jag för en stund väljer bort sorlet?

Teologen Joel Halldorf tar i Dagen steget fullt ut då han i demokratisk anda skissar på hur var och en i ett pluralistiskt samhälle har med sig sitt egna perspektiv då man sätter sig vid bordet och samtalar. Ingen part kan i ett sådant samtal göra anspråk på någon särskild "neutralitet", utan alla företräder just sitt särskilda perspektiv: 
"Men dialog i en postsekulär kultur kan inte bara handla om dialog mellan [religiösa] samfund. Ett sådant tankesätt hör till det sekulära paradigmet, där religion var något särskilt och sekularitet neutralt. I den meningen hade Christer Sturmark rätt när han kritiserade SVT för att de enbart bjöd in religiösa företrädare till samtalsprogrammet Runda bordet i höstas (SVT opinion, 23/12-2014).

En postsekulär religionsdialog bör därför inkludera sekulära perspektiv, och betrakta även dessa som religioner i denna mening.

 ---
Till den postsekulära religionsdialogen är alla välkomna: muslimer och kristna, marxister och liberaler, kapitalister och kommunister. Även den så kallat sekulära staten får vara med.

Vi gör, som Paulus säger, inte skillnad på människor. Alla är religiösa!" 

Now we´re talking postsekulär religionsdialog.

Källa (bilden).

Kommentarer

  1. Detta är ständigt aktuellt för mig som undervisar i religionskunskap, att vi svenskar helt oreflekterat kan säga "Nä, nu tar vi och diskuterar neutralt. Inga kopplingar till tro". Eeeeehm.... ursäkta men hur blev DEN inställningen neutral? Att ha utgångsläget att det finns ETT förhållningssätt (sekulärt) som är rimligt att alla i en dialog ska utgå från är själva antitesen tiill neutralt. Det brukar kallas dogmatiskt och fanatiskt. Fast bara när det gäller tro förstås, Ateism/agnosticism/sekulärt tänkande är något helt annat. Det är nämligen RÄTT och därför inte bara OK utan nästan en skyldighet att pådyvla andra...

    SvaraRadera
  2. Varje tid har sina låsningar och döda vinklar. Det är inte länge sedan som Strindberg fick spö för att han ifrågasatte den tidens dogmer. Idag när allt är upplyst gäller andra dogmer. Fast detta håller ju inte, precis som du säger. Fast frågan är om inte också den religiösa beröringsskräcken håller på att förlora sitt grepp i Sverige?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…