Fortsätt till huvudinnehåll

Now we´re talking postsekulär religionsdialog




Kännetecknande för varje person som lyckas adressera sin samtid på ett fräscht sätt är att han eller hon använder bägge sina öron: ena örat riktat utåt: vad förs det för samtal i det offentliga rummet? - och andra örat riktat inåt: vad hör jag djupt inom mig själv när jag för en stund väljer bort sorlet?

Teologen Joel Halldorf tar i Dagen steget fullt ut då han i demokratisk anda skissar på hur var och en i ett pluralistiskt samhälle har med sig sitt egna perspektiv då man sätter sig vid bordet och samtalar. Ingen part kan i ett sådant samtal göra anspråk på någon särskild "neutralitet", utan alla företräder just sitt särskilda perspektiv: 
"Men dialog i en postsekulär kultur kan inte bara handla om dialog mellan [religiösa] samfund. Ett sådant tankesätt hör till det sekulära paradigmet, där religion var något särskilt och sekularitet neutralt. I den meningen hade Christer Sturmark rätt när han kritiserade SVT för att de enbart bjöd in religiösa företrädare till samtalsprogrammet Runda bordet i höstas (SVT opinion, 23/12-2014).

En postsekulär religionsdialog bör därför inkludera sekulära perspektiv, och betrakta även dessa som religioner i denna mening.

 ---
Till den postsekulära religionsdialogen är alla välkomna: muslimer och kristna, marxister och liberaler, kapitalister och kommunister. Även den så kallat sekulära staten får vara med.

Vi gör, som Paulus säger, inte skillnad på människor. Alla är religiösa!" 

Now we´re talking postsekulär religionsdialog.

Källa (bilden).

Kommentarer

  1. Detta är ständigt aktuellt för mig som undervisar i religionskunskap, att vi svenskar helt oreflekterat kan säga "Nä, nu tar vi och diskuterar neutralt. Inga kopplingar till tro". Eeeeehm.... ursäkta men hur blev DEN inställningen neutral? Att ha utgångsläget att det finns ETT förhållningssätt (sekulärt) som är rimligt att alla i en dialog ska utgå från är själva antitesen tiill neutralt. Det brukar kallas dogmatiskt och fanatiskt. Fast bara när det gäller tro förstås, Ateism/agnosticism/sekulärt tänkande är något helt annat. Det är nämligen RÄTT och därför inte bara OK utan nästan en skyldighet att pådyvla andra...

    SvaraRadera
  2. Varje tid har sina låsningar och döda vinklar. Det är inte länge sedan som Strindberg fick spö för att han ifrågasatte den tidens dogmer. Idag när allt är upplyst gäller andra dogmer. Fast detta håller ju inte, precis som du säger. Fast frågan är om inte också den religiösa beröringsskräcken håller på att förlora sitt grepp i Sverige?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar