Fortsätt till huvudinnehåll

"Variation"

Igår kväll var vi på Stadsteatern i Göteborg. 55 svenska elever och 27 danska samt ett flertal lärare av bägge nationaliteter. Tidigare på dagen var jag med danskarna på Stadsmuseum och vi fick då bland annat en föreläsning - på danska, av en av intendenterna - om Göteborgs historia. Mycket intressant bland annat att bli påmind om hur snacket gick i gatorna för tre hundra år sedan när staden grundades av tyskar och holländare. Karsten gick grundligt till väga.



Men, som sagt: Variation. Jag tyckte absolut föreställningen var sevärd. Själv påmindes jag om Bachtins "polyfoni", med alla röster som lyder och tillsammans bildar en komplex bild av verkligheten och sanningen. Min danske kollega tänkte i termer av Bertolt Brecht.



Kommentarer

  1. Besøget på henholdsvis Stadsmuseet og Folkteatern i Göteborg stod netop i meget fin sammenhæng med hinanden, fordi det med tydelighed viste, at forholdet mellem vor historie og bevidsthed burde hænge nøjere sammen, at der er et markant modsætningsforhold mellem på den ene side at have talt tysk og hollandsk for 300 år siden og så være racist. Turen bekræfter således, at nationale fællesskaber virkeligt i høj grad er konstruerede (eller falske om man vil), og hvis bare lidt af denne ind
    sigt er gået til elevernes bevidsthed, så er dette en mægtig succes!
    Mvh
    Jesper Valeur Mogensen

    SvaraRadera
  2. Jesper, som man siger på svensk: Du slog huvudet på spiken med den kommentaren! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…