Fortsätt till huvudinnehåll

På språkkonferens


Jag befinner mig för närvarande på en konferens anordnad av Språklärarnas Riksförbund. Vi är inne på andra dagen nu, och det har varit oerhört berikande och intressant att ta del av alla föredrag och alla möten med andra lärare. Igår kväll på festmiddagen hamnade jag exempelvis bredvid Rita Mogensen som var med och utarbetade nya läroplanen för den danska grundskolan vilken infördes för två år sedan. Ritas ärende på den här konferensen är att berätta om detta. På samma sätt har vi också fått lyssna till ett gäng representanter från övriga nordiska länderna - inte minst på paneldebatten igår kväll då även exempelvis Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket, samt Helene Öberg, ersättare för Gustav Fridolin (som skulle ha kommit men nog hade händerna fulla av Kaplan-affären), medverkade. Givetvis var även Språklärarnas riksförbunds oerhört drivna ordförande, Helena von Schantz, samt LR:s ordförande, Bo Jansson, med.

Utöver allt det intressanta är det också ett lyft i sig bara det att vara här. Det finns en känsla av distinkt klass över hela arrangemanget, och inramningen är den perfekta: Norra Latin i hjärtat av Stockholm.



Nu väntar lunch och om drygt en timme ska jag hålla ett föredrag över ämnet "Whole class novels is the new black". Jag kommer då att argumentera för vinsterna med att läsa hela klassuppsättningar med sina elever i engelskundervisningen. Någon frågade mig om jag känner mig spänd, och det bör man ju göra: det vore väl en skymf mot sina åhörare om inte man är laddad. På samma gång vet jag av tidigare erfarenheter att dylika uppdrag egentligen är "lättare" än att hålla vanliga lektioner. Vuxna konferensdeltagare tenderar att sitta lugnt och fint på sina stolar - enda orosmomentet är alla twittrare, men det är ju bara roligt. Hashtaggen #språkdagarna låg högt på rankinglistan igår.

Kommentarer

  1. Det var roligt och inspirerande att lyssna på dig i dag.

    SvaraRadera
  2. Tack för de vänliga orden, Gia. ☺

    SvaraRadera
  3. Ledsen att jag inte kom åt att höra ditt föredrag. P1 Morgon höll mig på telefonvakt hela eftermiddagen för att kallt meddela att det inte blir någon språkdiskussion överhuvudtaget. :(

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…