Fortsätt till huvudinnehåll

En hjältes död och PH


I dessa NP-tider kan det vara svårt att hitta ett parallellt fokus emellanåt och att komma på bra lektionsidéer. Strax efter lunch idag hände det emellertid att Jørgen, en av lärarna från den danska gymnasieskolan i Aabenraa som vi har ett samarbete med, mejlade och berättade att han precis läst Pär Lagerkvists "En hjältes död" med sina elever, på originalspråket. "Där har vi det!", tänkte jag - och då letade jag upp den på nätet: Där var den. Iväg till klassrummet!  

Berättelsen är givetvis känd: ett "konsortium" i en liten stad får för sig att anordna en verklig begivenhet som helt säkert ska skänka publicitet åt staden och ge folk något att prata om. De hittar en frisk ung man som ställer upp på att hoppa ner på huvudet från stadens kyrktorn. Ersättning på 500 000 kronor utgår. Den unge mannen med det "energiska öppna ansiktet" förklarar i tidningen att det visserligen är tråkigt att han kommer att dö, men publiciteten är det ju inget fel på, och "vad gör man inte heller för pengarna".

Förväntningarna i staden byggs upp över en längre tid. När sedan det blir dags för själva hoppet tar ju inte detta så lång tid. Stämningen övergår snart i en fadd eftersmak av upprördhet: "Nej, att ställa till sådana rysligheter skulle då egentligen vara förbjudet. Vem kunde ha nöje av det? När man tänkte rätt efter var det ju upprörande alltsammans". Antiklimaxen kan knappast vara större och som läsare - kanske i synnerhet som tonåring - kan man undra vad meningen var med detta?

Här blev det dock intressant. Kan man tänka sig ett liknande scenario i vår tid? frågade jag klassen. Inom mig hade jag redan tänkt "Paradise Hotel" fast sade inget. Det gjorde däremot en av pojkarna i klassen, och sedan var samtalen igång: Vad vinner man på att delta i PH, i pengar, i publicitet? Hur är känslan efteråt? Skulle du rekommendera din bästa kompis att delta? I vilken utsträckning går deltagarna in i eventuellt givna roller, alternativt hur mycket "på riktigt" agerar de? Hur mycket dragplåster är PH-stjärnorna på lokala krogen? Hur är det med barn, för visst går det att se programmen på nätet? ("hemskt när jag hör hur barn kan prata med varandra om hur de tittat på Paradise Hotel!"). Et cetera.

En novell från 1924 talade precis rätt in i ett klassrum i vår tid. Tack, Pär Lagerkvist - och tack, Jørgen, för tipset!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…