Birkebos bästa blogg

Idag är det 70-årsdagen för Auschwitz befrielse. Emellanåt höjs röster, inte särskilt högt eller särskilt anspråksfullt - men ändå, som ger uttryck för en viss trötthet inför lanseringen av exempelvis "ännu" en film om Förintelsen. Har vi inte redan sett allt som går att se, undrar man? Jag kan förstå detta, inte minst därför att en viss sund skepsis gentemot filmbranschen låter oss förstå att filmer inte blir till i någon särskilt godhetens sfär, eller ens ett etiskt och moraliskt vakuum. Vilken filmskapare drömmer inte om att lyckas att få till ett "episkt drama" i Schindler´s List-klassen? Att såväl konstnärligt som i termer av publikt och kommersiellt hänseende uppleva genomslag för sitt verk? Att motta priser (på "bekostnad av" dem som till ett mycket högt pris utgör själva berättelsen)? Risken för att filmbolag utifrån lättvunnet ethos söker tillfredsställa en marknad som inte alltid säger nej tack till halvbillig känsloporr är inte långt borta.F...

Nästa vecka har jag skrivning på boken Mannen utan öde med två klasser i årskurs tre på byggprogrammet. Innan dess ska vi även hinna med att se filmatiseringen av densamme ( Fateless, 2005). De vibbar jag fått hittills är inte direkt att eleverna är förälskade i boken, och det hade jag väl inte heller förväntat mig. Boken brukar väcka motstånd hos elever. På samma gång känns det inte helt fel att låta dem få en ordentlig utmaning så här ett par månader innan de ska ta studenten. Susanne Schneider har skrivit licentiatavhandlingen ”’Gymnasieelevers reception av Imre Kertész Mannen utan öde ”. Hon har gjort en fältstudie av hur en gymnasieklass reagerade i mötet med romanen. Elevernas utsagor har hon sedan låtit speglas i ett flertal litteraturvetares teorier, bland dessa McCormish´ ”repertoarteori”. Repertoarteorin söker beskriva hur en text bygger på en repertoar av historiska, erfarenhetsmässiga och språkliga förgivettaganden. Läsaren har i sin tur med sig en egen repertoar i möte...