Jag har börjat läsa Lena Anderssons hyllade Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek. Man märker omedelbart att här man att göra med en skribent som kan konsten att uttrycka sig exakt. Några citat från min läsning så här långt:
Lena Anderssons alter ego söker i sitt skrivande att "... komma bakom det kollektiva språket, standardtankarna som stelnat till allmänna fraser". Vilken lysande formulering av vad det innebär att i någon mån söka hitta sin egen röst i det allmänna bruset av vedertagna perceptioner och tolkningar av Varat och Meningen.
Det gäller att handla: "Det finns stunder då sinnesnärvaron avgör framtiden, ögonblick av tyngd som efteråt är förbi och allt är förbi."
Jag anar att det får bli både del 2 och del 3 när det gäller denna min läsning av LA:s roman.
Lena Anderssons alter ego söker i sitt skrivande att "... komma bakom det kollektiva språket, standardtankarna som stelnat till allmänna fraser". Vilken lysande formulering av vad det innebär att i någon mån söka hitta sin egen röst i det allmänna bruset av vedertagna perceptioner och tolkningar av Varat och Meningen.
Det gäller att handla: "Det finns stunder då sinnesnärvaron avgör framtiden, ögonblick av tyngd som efteråt är förbi och allt är förbi."
Jag anar att det får bli både del 2 och del 3 när det gäller denna min läsning av LA:s roman.
Kommentarer
Skicka en kommentar