Jag läser Ingrid Carlbergs bok om Raoul Wallenberg, Det står ett rum här och väntar på dig. Carlberg har bedrivit ett grundligt och gediget researcharbete, och man får en unik bild av Sverige som det var för hundra år sedan. (Läs DN:s recension här).
Emellanåt är jag lättroad. När jag läser om privatskolan som åttaårige Raoul gick i under tre års tid skrattar jag högt för mig själv. Notera namnet på en av svensklärarna och hur denne gick till väga då han skulle skapa ordning och struktur (läs: hierarki) i klassrummet:
Kommentarer
Skicka en kommentar