Birkebos bästa blogg

UPPDATERAT: ttela har publicerat mitt debattinlägg här . Som vanligt får man tåla att någon redaktör behandlar ens text lite styvmoderligt rent språkligt, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Går det att påverka opinionen?  Så här såg den ursprungliga texten ut innan redaktören drog till med felaktigt semikolon och andra lustigheter: Byt melodi, byt mantra Replik till Mats Wikings och Maud Bengtssons debattinlägg 9 mars. Tack, Mats och Maud, för ert svar. Jag är glad att ni känner förståelse för den oro som jag - och många med mig - bär på när det gäller våra elevers studieresultat. Det är ju ändå Trollhättans och Sveriges framtid vi talar om. Ni verkar påtagligt, och förvånansvärt, optimistiska i er replik. Ni hänvisar till statistiska uppgifter som till synes låter påvisa ökande måluppfyllelse. När det gäller de brister som finns verkar ni vilja överlåta åt staten att intervenera och subventionera. Beträffande statistiken skulle jag vilja höja ett varnin...

Idag publicerades min debattartikel i ttela . Som vanligt väljer tidningen rubriken, och de brukar också ändra på ett par småord i texten (varför "form" istället för "fora" tänker jag? Och varför semikolon istället för kolon? Och varför "ours souls"?). Hur som helst. Hoppas på debatt!

Jag har skickat in följande debattartikel till tidningen ttela. Nu får vi se ifall de publicerar den: SOS-varning Den senaste veckan har det duggat tätt i denna tidning med nyheter från skolvärlden. Rektorer och lokalpolitiker av olika färger pekar på de uppenbara konsekvenserna av den låga skolpengen i Trollhättan. Fortfarande är det på tok för många elever som inte uppnår sina mål - vilket vill säga godkända betyg eller högre - och ohyggligt många lärare är sjukskrivna. På gymnasiet möter vi en stor del elever som till slut tryckts igenom nålsögat. De har fått godkända betyg från grundskolan men tyvärr inte kunskaper som motsvarar dessa betyg. Vi kallar dem glädjebetyg, men för dessa elever finns det verkligen inget glatt i att vakna upp på gymnasiet och inse att de egna kunskaperna inte håller måttet. Här blir det tvärtom SOS-varning. När man träffar enskilda lärare och rektorer eller läser deras berättelser på nätet i olika fora märker man att de vill väl men att de...

Då har även jag lämnat in papper om att jag från och med 2013 kommer att gå över till Kunskapsförbundet Väst (KSV). KSV innebär en sammanslagning av de kommunala gymnasieskolorna i Vänersborg och Trollhättan, och vad man från styrande kommunpolitiker och tjänstemäns håll sagt sig vilja eftersträva med ett sådant storskaligt samgående är att man – som man brukar formulera det – även fortsättningsvis ska kunna erbjuda bra utbildning åt ungdomarna i den kommunala regin. I en tid då elevtalen går ner vill man inte riskera att förlora i konkurrensen med friskolorna.  För några månader sedan skrev jag en debattartikel i vår lokaltidning, ttela , då jag ifrågasatte klokheten i det planerade samgåendet mellan våra respektive kommunala gymnasieskolor i Vänersborg och Trollhättan. Detta gjorde jag inte utifrån en övertygelse om att projektet i sig inte vore bärkraftigt (för det hade jag faktiskt ingen aning om). Min invändning var istället riktad emot hela förfarandet, alltså sättet...

Jag har skickat in följande debattartikel till vår lokaltidning, ttela. Uppdatering: Artikeln finns nu på pränt (med en bättre rubrik; bra, ttela!). Det är egentligen underligt. Vi säger att våra barn och ungdomar är det viktigaste vi har. Vi säger även att pengarna vi lägger på skolan rätteligen bör betraktas som investeringar i framtiden – inte i första hand utgifter, utan investeringar. Ändå känner vi igen ett ständigt återkommande mönster, då snålheten bedrar visheten. Från ekonomer på våra respektive kommunala gymnasieskolor i Trollhättan får vi lärare höra att elevpengen – omräknat i köpkraft - gått ner med närmare tio procent bara de senaste fem åren. Och ändå ligger vi redan långt under de riktlinjer som Skolverket stakat ut inför 2012. Detta förklarar en hel del skulle jag vilja säga, och jag skulle även vilja säga att det är rent ut sagt bedrövligt. Bevekelsegrunderna till den ständigt minskande elevpengen lär vara två: 1)    skolan kostar pengar och ...

"Enkäten talar sitt tydliga språk. 200 lärare tillfrågades, 175 svarade. Av dessa sade inte mindre än 163 blankt nej till det blivande gymnasieförbundet, åtta hade ingen åsikt och fyra sade ja." Ovanstående är ett citat ur dagens ttela  där Larz Blomqvist och Linda Forssén, företrädare för respektive lärarfack, uttalar sin milda förvåning över Trollhättans gymnasielärares kompakta nej till planerna på ett gymnasieförbund mellan Trollhättans och Vänersborgs gymnasieskolor. De hade förväntat sig en noterbar tveksamhet från lärarnas sida, men att de skulle ge tummen ner så pass enhälligt kom ändå som en överraskning. På ledarplats i samma tidning skriver Ulla Andersson: "Frågan har också förberetts av tjänstemän som inte förstått vikten av att låta berörda lärare vara med från starten av förändringsarbetet. Tjänstemän som inte insett att lärarna representerar sakkunskapen och erfarenheten och kunnat tillföra "slutprodukten" en hel del." Ulla Ande...

Tidningen TTela har tagit in debattartikeln, med en - tycker jag - aningen vilseledande ny rubrik: " Inget lyckligt äktenskap? " Man kan vara kompisar ändå! Kommunpolitikerna i Trollhättan och Vänersborg har slagit ihop sina kloka huvuden. Nu har de även tänkt sig slå ihop våra respektive gymnasieskolor. Hur det första med nödvändighet skulle leda till det andra är dock inte helt enkelt att förstå. I interna samtal har detta samgående beskrivits som ett äktenskap och 1 januari 2013 ska de tu bli ett. Kommer då detta bli ett lyckligt äktenskap? Först måste vi så klart komma ihåg att detta handlar om ett konvenansäktenskap och inte någonting annat. Vi snackar inte kärlek här, och vi snackar inte heller pedagogik, utan vi snackar ekonomi. Såklart. I lanseringen av de storslagna visionerna har man åtminstone inför lärarna låtit påskina de stora vinsterna för eleverna med ett sådant samgående (”eleven i centrum”). Ändå har inte vare sig politikerna eller tjänstemännen (som...

Det är en ny tid inom skolans värld, med bland annat en ny skollag och nya läroplaner. Många har stora förväntningar till vad nya lagtexter och nya ramverk kan åstadkomma. Tanken är så klart att en uppgraderad utbildning ska hjälpa våra barn och ungdomar att ännu bättre vara rustade att möta framtidens utmaningar. Att bli vuxen handlar om att mogna såväl intellektuellt som emotionellt och socialt. Självklart är skolans roll avgörande i detta. Men då måste vi också höja vår röst, när det är någonting som inte stämmer. Det är ändå så pass mycket som står på spel. Enstaka olycksfall i arbetet inträffar på alla arbetsplatser, även den bäste, och då försöker man sköta det internt på ett snyggt och konstruktivt sätt. När det handlar om hela systemfel hamnar dock saker och ting på en annan nivå, i synnerhet när det gäller offentliga arenor, som till exempel vården, omsorgen, politiken eller skolan. Inom skolans värld finns det ett systemfel som vi kunnat konstatera sedan flera år tillbak...