Den klassiska frågan: Hur mycket och
vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?
Faktum är att det ju går ju att
lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss
gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte
alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt
att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin
text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju
inte att sätta betyg på.
Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons
leder till maximalt lärande för eleven?
Den här gången bestämde jag mig för att
ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer
var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det
var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav.
På följande lektionen förklarade
jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte
ta eget…
Hej grabben,
SvaraRaderakul att höra att du i dina texter försöker vederlägga dumheten. Glädjande att det finns någon som står för fasta värden, bildning och den femte evangelisten! Hälsningar Håkan G
som fattat och förstått...
Raderaatt ledningens snack bara var en illusion.
RaderaPS. Kort sagt, en jävla massa dumhet och dimridåer. Dvs ett uttryck för andlig fattigdom och vägen ut i öknen.
DS.
Hej Håkan, du är i fin form hör jag! :D
SvaraRaderaJag förstår att du läst mitt tidigare blogginlägg om Bach? Ja, du ligger långt före mig när det gäller att uppskatta storheten och djupen hos "den femte evangelisten". Tack för att du åtminstone försökte att hjälpa mig förstå under alla år vi delade ämneslag och arbetsrum! ;)
Hoppas vi snart ses igen?