Fortsätt till huvudinnehåll

Likvärdighet i bedömning och betygssättning

Igår hade vi besök av Anders Jönsson på Högskolan Väst i Trollhättan. Anders Jönsson har ett förflutet som lärare på flera stadier, har författat ett flertal böcker, är docent i utbildningsvetenskap och är anställd som biträdande professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan Kristianstad. Temat för föreläsningen igår var likvärdighet i bedömning och betygssättning.

Mer än något annat får man beskriva Anders Jönssons ärende som problematiserande. Som föreläsare ger han ett sympatiskt och icke-högdraget intryck. Han raljerar inte med någon.


Några axplock ur föreläsningen samt egna reflektioner:

  • Varje lärare får brottas med frågor gällande validitet och reliabilitet. I vilken utsträckning svarar de konstruerade uppgifterna och proven/skrivningarna mot det centrala innehållet och kunskapskraven i respektive kurs? Hur kan vi försäkra oss om att vi prövar rätt saker och inte någonting annat? 
  • Enligt Anders Jönsson visar forskningen på att i synnerhet pojkar gynnas av flervalsfrågor, i motsats till uppgifter som fordrar skrivna svar (vilket också, åtminstone delvis, förklarar varför pojkar presterar bättre på Högskoleprovet än flickor). Det finns ingen som kan förklara varför det förhåller sig på detta vis, på samma sätt som ingen kan förklara varför pojkar bättre kan lösa matteuppgifter där det ingår P-platser, jämfört med om det handlar om ponnyhästar (för flickor är det precis tvärtom). 
  • Det är även så att en del inte klarar av en uppgift då den kräver ett skriftligt svar, medan utfallet skulle bli helt annorlunda ifall eleven medgavs att lösa uppgiften muntligt. I andra diket har vi dem som tvärtom förlorar på att redovisa sina kunskaper muntligt, i synnerhet om det görs i grupp (vilket varje lärare vet om; anledningarna till detta är flera). En reflektion man härvid gör sig som svensklärare på gymnasiet är att läsförståelseprovet i svenska 1 förutsätter att eleverna skriver utförliga svar. Somliga lyckas bra på denna form av prov, medan andra har svårt för att uttrycka sig nyanserat i skrift. Är det rimligt att denna bristande förmåga ska drabba dem dubbelt (de får ju problem nog vid uppsatsdelen), då den prövade förmågan är en annan, nämligen läsförståelse? Kanhända sådana elever skulle uppnå högre måluppfyllelse ifall de fick svara muntligt? Kan vi med andra ord säga med säkerhet att nuvarande NP har hög validitet?
  • Den vanliga undervisningen bör givetvis präglas av variation i såväl undervisning som provsituation. Men inte bara det. Likvärdighet skolor emellan förutsätter att lärare träffas och diskuterar autentiska uppgifter och elevsvar. Detta är dock inte lättgjort (tar mycket tid i anspråk). Ett annat sätt vore att göra som det bland annat görs i Queensland-distrikten i Australien. Där praktiseras så kallad "kollegial granskning", vilket innebär att lärare väljer ut fem uppgifter samt elevsvar ur valda elevers portfolio. Dessa skickas sedan iväg till kollegor någon annanstans i distriktet som i sin tur granskar och ger respons på dessa. Detta förfaringssätt lär enligt Anders Jönsson ha bidragit till en höjning av den allmänna likvärdigheten på distriktsnivå gällande bedömning och betygssättning.  


Anders Jönsson avslutade sin föreläsning med att man fick ställa frågor. Jag frågade då vad man kan dra för slutsats av att Trollhättan statistiskt sett generellt ligger lägre än övriga landet med avseende till betygsgenomsnitt? Hans svar var: "ingen alls!".

Det råder långt ifrån konsensus i skolsverige när det gäller synen på betyg och bedömning. Ändå dras det oerhört stora växlar på betyg och betygsstatistik som såväl urvalsinstrument, marknadsföringsbräcka och lönesättningsunderlag. Det finns anledning inte bara för den mest grubblande att i någon mån misstro det system vi har idag.




Kommentarer

Skicka en kommentar