Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2015

Now we´re talking postsekulär religionsdialog

Kännetecknande för varje person som lyckas adressera sin samtid på ett fräscht sätt är att han eller hon använder bägge sina öron: ena örat riktat utåt: vad förs det för samtal i det offentliga rummet? - och andra örat riktat inåt: vad hör jag djupt inom mig själv när jag för en stund väljer bort sorlet? Teologen Joel Halldorf tar i Dagen steget fullt ut då han i demokratisk anda skissar på hur var och en i ett pluralistiskt samhälle har med sig sitt egna perspektiv då man sätter sig vid bordet och samtalar. Ingen part kan i ett sådant samtal göra anspråk på någon särskild "neutralitet", utan alla företräder just sitt särskilda perspektiv:  "Men dialog i en postsekulär kultur kan inte bara handla om dialog mellan [religiösa] samfund. Ett sådant tankesätt hör till det sekulära paradigmet, där religion var något särskilt och sekularitet neutralt. I den meningen hade Christer Sturmark rätt när han kritiserade SVT för att de enbart bjöd in religiösa företräda

Firar ett uppgraderat immunförsvar

Lördag förmiddag. Då bör man lyssna till en cool låt. För min egen del håller jag på att kliva ur det zombietillstånd jag befunnit mig i ett antal dagar nu. Förväntar mig härmed även att mitt immunförsvar numera uppgraderats så att det hädanefter kommer att avvisa alla utifrån kommande attacker mot min person. Man känner sig verkligen som software. Mycket soft. På mobiltelefonen,  lyssna här .

Yttrandefrihet och respekt?

Det sägs och skrivs mycket intressant om yttrandefriheten i dessa dagar. Det sägs och skrivs även en del dumheter, tycker jag. Exempel på ett intressant samtal om just yttrandefriheten var det som ägde rum i Agenda här om dagen då bland annat Ann Heberlein och Ole Larsmo gjorde entré i slutet av programmet ( samtalet finns här , 47 min in i programmet). Exempel på en del dumheter som skrivits är tyvärr det som en del sedan valde att vräka ur sig i sociala medier efter programmet då Ann Heberlein fick klä skott för allsköns demoniseringar och häcklanden.

Åsiktskorridoren

Igår läste jag klart Jan Guillous Dandy . Det är den andra boken i sviten om 1900-talet som Guillou tänker avhandla. I Brobyggarna , den första boken, var mest fokus på två av de tre bröderna, Lauritz och Oscar, medan Sverre utgör navet i uppföljaren. Efter att bröderna mottagit ett stipendium av Bergens "Den gode Hensigt" för att kunna bege sig till Dresden och utbilda sig till ingenjörer upptäcker Sverre långt senare att hans främsta talang snarare kommer till uttryck framför en staffli och med en målarpensel i handen. Tillsammans med den glada, obekymrade, konstälskande, intellektuella och frivola Bloomsburygruppen är han bland annat även med och tar ansvar för att arrangera en konstutställning i London med ny konst: Gauguin, van Gogh, Picasso, Monet, Manet. Publiken visar sig mycket nyfiken och köpsugen, men sedan tar de professionella konsttyckare vid de stora dagstidningarna fram storsågen. Redan dagen efter visar det sig omöjligt att sälja alla målningarna av dess

Uden mad og drikke duer helten ikke

Det finns belägg för en svensk motsvarighet till detta danska uttryck. Det är dock från 1912 och rimmar inte. Duger icke. Dags för kaffe.

Metaövervakning?

Våra elever i Engelska 7 skriver uppsats i aulan. Temat är "Surveillance vs integrity", och utöver att givetvis ha läst utdrag ur George Orwells  1984 har vi har under flera lektioner ägnat tid åt att lyssna till och läsa om Edward Snowden och hans agerande som whistleblower. Vad gjorde han egentligen och varför? Gjorde han rätt eller fel? Men nu är det skrivning, och då tar en kollega och jag steget fullt ut. Vi har nämligen placerat oss längst bak, allra högst uppe, så att vi kan överblicka varenda elevdator. Eleverna får använda tyda.se men inte Google translate, och nej, de får inte gå in på Facebook och konferera med varandra under tiden. Jag känner mig som värsta NSA men emellanåt är det faktiskt alldeles nödvändigt med övervakning, precis som vanligt när eleverna har skrivning. "1984 was not supposed to be an instruction manual", men vad sägs om vi åtminstone låter bli att ägna oss åt tankekontroll? Källa: http://wallpaper-kid.com/surveillance-wallp

Semikolonet har X-faktor

"Jo, men jag tyckte väl det fanns någonting i luften!", som min kollega uttryckte det då jag nämnde att det ju är semikolonets dag idag. Och så är det; eller så borde det vara, tycker jag. Som Jessica Gedin benämner det i inledningen till dagens utgåva av Spanarna : "semikolonet - denna stjärna till skiljetecken".  Ett extra kuriosum i år är att dess skapare,  den italienske typografen och boktryckaren Aldo Manuzio, dog för exakt 500 år sedan, närmare bestämt 1515. Jag minns ju hur man fick anstränga sig lite extra på den gamla skrivmaskintiden ifall man önskade åstadkomma ett semikolon. Idag kostar det inget extra; det ligger i själva verket på samma nivå som då man vill skriva exempelvis parentes eller frågetecken: man får trycka ner en annan tangent samtidigt för att det ska bli av, men det är ju inget besvärligt eller svårt. Låtom oss alltså förenas och använda semikolonet. Rätt använt skänker det lite stjärnglans över de flesta texter. Det har med andra