Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2017

Maintaining a steady hand - om vikten av fokus

Ett gäng av våra elever kände sig nere idag. De satt i vårt uppehållsrum och hela deras uppsyn uttryckte en nedstämdhet och nästan desperation. De hade fått F på ett matteprov och nu ville de veta hur det gick med engelskuppsatsen som de skrev förra veckan? Fick de F där också? Detta kunde jag inte avslöja än; däremot är det ingen hemlighet att en del av dem har en bit att gå när det gäller både svenska och engelska - och alltså även matte, samt ett flertal andra ämnen. Jag gillar dem skarpt, på samma gång som jag ständigt får försöka att hjälpa dem att koncentrera sig och ägna sig åt det som är själva målet för varje lektion. Att vi numera samlar in alla mobiltelefoner vid lektionens början har hjälpt något, men fortfarande är det ju så mycket annat man kan prata om på lektionstid, gärna högljutt och skrattande, än det som bidrar till lärande i respektive ämne. Resultaten blir därför som de blir. Så på engelskan jag hade med dem sedan kände jag plötsligt för att - åter igen - ha

5 Lessons From Bob Dylan

Jag fick frågan av Elisabet Tegelberg, redaktör för Lingua , Språklärarnas riksförbunds tidning, om jag skulle kunna tänka mig att bidra med en artikel till nästa numret? 12000-15000 tecken (ca 2400-3000 ord)? Det var ju ett fint förtroende att få, och nu har jag äntligen börjat skriva. Titeln blir "5 Lessons From Bob Dylan". Det går givetvis inte för sig att släppa artikeln i förtid, och det kommer också att ta sin lilla tid att bli klar. Nedan följer dock ett utkast till inledningen samt uppslag till fyra av de fem dylanska lärdomarna, och då får vi se var vi hamnar till slut. Kallas väl work-in-progress. Den som läser Lingua får läsa resten, när väl det blir dags. --- I never was a Dylan-man. Yet, having received a copy of his autobiography, Chronicles (2004), as a birthday present I eventually decided to give it a try during Christmas. A friend of mine who is indeed a connoisseur with regard to everything that is dylanish, has been giving me hints over the years,

Mod och sårbarhet i Skam

Jag får ingen cred hos den norska filmregissören Julie Andem för detta, men faktum är att jag tittat på samtliga tre säsonger av ”hennes” tv-serie Skam . Anledningarna var flera: 1) den är norsk och enligt det tips jag fick på facebook användbar då man jobbar med norskan i Sv2; 2) den erbjuder en inblick i dagens ungdomskultur som kan vara lika upplysande som vilken bok om ungdomskulturer som helst; 3) jag gillar att titta på bra tv-serier. Enligt Andems egen utsago har inte produktionen av Skam handlat om att tjäna pengar. Hennes drivkraft har istället varit att erbjuda en spegel, en fristad, en alternativ berättelse att söka skydd, skratt och stöd i, för dem som Skam främst riktas till: tjejer i 16-års åldern. Tanken var inte att vuxna skulle titta på den, utan hade det gått skulle sådana som jag inte ens ha kommit på att den fanns. Nu har jag dock tittat på den. En detalj vid det här laget: jag har hunnit fylla 53 år och till skillnad från en del som recenserat Skam och