Fortsätt till huvudinnehåll

Varför, Skolverket?

NP stundar även för gymnasiet. Då anmäler sig de praktiska - och pedagogiska! - frågorna åter igen, såsom frågan om vilka hjälpmedel eleverna får använda vid skriftlig produktion i exempelvis svenska och engelska? Det råder allt större skillnader mellan olika skolor i Sverige när det gäller resurstäthet. Inte alla skolor har 1:1, och det är inte alla skolor som egentligen lever upp till skollagen och intentionerna med nya läroplanen, när det gäller att ens erbjuda alla elever som har rätt till det adekvata hjälpmedel. Detta är givetvis helt horribelt.

När det gäller synen på bruket av hjälpmedel vid NP för övriga elever, det vill säga utöver dem som har en funktionsnedsättning, är föreskrifterna ett uttryck för den ojämlikhet som man vet råder mellan olika skolor i Sverige. Icke desto mindre är de helt obegripliga. Låt oss ta en närmare kik på vad som gäller för engelskan.

När det heter att eleverna inte får använda ordböcker vid uppsatsskrivning i engelska anges följande skäl (på Skolverkets hemsida): 
"Det finns flera skäl. Ett skäl är att tillgången till ordböcker skiftar mellan olika skolor. Ordböckerna har också varierande kvalitet. Ett annat skäl är att elevtexternas kvalitet inte ökar när eleverna har tillgång till ordbok. Det visar flera utprövningar som gjorts när prov har konstruerats. Många elever blir stressade av att behöva slå upp ord ”för säkerhets skull”, och det tar onödigt mycket tid från själva skrivandet."
Två reflektioner ut ifrån detta:
  1. Tillgången kan skifta? I Sverige? 2014? Denna formulering lär ha hängt med sedan länge, men hur kan man som huvudman ens få ha kvar mandatet att bedriva undervisning ifall man inte kan tillhandahålla ordböcker åt alla som behöver det?
  2.  Elevtexterna blir inte bättre, och eleverna blir stressade? Om detta är fallet, varför gäller inte det samma i svenskan, där det ju är tillåtet att använda ordbok? Finns det forskning som ger stöd för en sådan tillsynes motsägelsefullhet?

Låt oss ta ett steg till i resonemanget. Numera får eleverna skriva på dator även vid engelskan (förutsatt det inte finns någon tillgänglig internetuppkoppling, och att elevtexterna inte sparas i digital form på respektive dator efter skrivningen). Däremot får de inte använda program för kontroll av grammatik och stavning. Varför, Skolverket?

Detta är faktiskt helt obegripligt för mig. Det heter i Skolverkets föreskrifter att ”provet är konstruerat och utprövat för skrivning för hand och bedömningsanvisningarna är utformade efter det.” Ändå skriver Skolverket att ”[f]ör många elever är det naturligare att skriva på ordbehandlare än med än papper och penna.” (källa). I Engelska 5 har eleverna 80 minuter på sig att skriva en uppsats där de ska få visa vad de kan. Förutsatt att skolan kan tillhandahålla datorer i den vanliga undervisningen har eleverna under hela kursens gång fått lära sig att använda hjälpmedel som syftar till att deras texter ska kunna hålla en högre kvalitet. Det är inte självklart så att ett rättstavningsprogram löser alla problem för den som skriver en text, utan som skribent måste man ändå kunna göra avväganden, och man måste ändå äga språket för att kunna nyttja ett sådant program (själv skulle jag tyvärr inte kunna skriva ens en hyfsad bra text på vare sig tyska eller franska även om jag hade tillgång till ett rättstavningsprogram).

Betoningen i ämnesplanerna gällande såväl svenskan som engelskan (som andra språk) ligger på att främja och stödja elevernas kommunikativa förmåga. Alltså, så som språket används utanför skolans väggar. Den som talar får lära sig att uttrycka sig i såväl formella som informella sammanhang. Inte antingen-eller, utan både-ock. Det samma gäller för den som skriver. I både yrkes- och studiesammanhang är det självklart så numera att man skriver sina texter på dator. Så är det även för mig. Det blir mer och bättre text, då jag skriver på dator jämfört med om jag vore hänvisad till att skriva för hand. Är texten av en sådan karaktär att man verkligen vill prestera på topp – eller nära-topp – vill man givetvis använda sig av tillgängliga grammatik- och rättstavningskontrollprogram samt ordlista i någon form.  

Konklusion:
Låt eleverna skriva på dator vid Nationella provet och låt dem använda såväl ordböcker som datorprogram för kontroll av grammatik och stavning. I grunden är detta en fråga som rör provets validitet. De huvudmän som inte hänger med sin tid får känna pressen att faktiskt göra det. Inte svårare än så.

Att låta eleverna använda dator vid NP innebär andra praktiska problem som varje huvudman behöver lösa (ingen tillgång till nätuppkoppling; inga nerladdningar till elevdatorer), men även detta bör väl gå att lösa. 
  
Eller vad tycker ni, Skolverket?

Läs mera:
Camilla Lindskog skrev i maj 2013: "Ett upprop i Bizarro World - se hit lärare i engelska!"


Kommentarer

  1. I och med att NP är ett stöd vid betygsättningen för läraren så borde elever få använda hjälpmedel som visar att de behärskar även den biten, precis som du beskriver Henrik - det krävs kunskap för att kunna använda hjälpmedel som ett stöd. Det sägs från Skolverkets sida att NP även är till för att upptäcka vilka elever som är i behov av särskilt stöd när de går i åk 3 resp åk 6, men de elever som lärarna vill ge hjälpmedel i dessa årskurser vid NP har de ju redan upptäckt och de elever som de inte har upptäckt har ju inga hjälpmedel så då upptäcker man ju dem. Något att fundera över är; vad är rättvist, finns det något rättvist sätt och går det att uppnå rättvisa vid NP?

    Elisabet Gustafsson, specialpedagog

    SvaraRadera
  2. Elisabet, du lyfter fram ytterligare perspektiv när det gäller utslag av ologiskt och inkonsekvent tänkande vid nuvarande regelsystemet i samband med NP.

    "Går det att uppnå rättvisa vid NP?" Ingen enkel fråga. Men ska vi ha NP gäller det att alla elever ska få optimala möjligheter att prestera sitt allra bästa. Ifall de inte får det kan vi lika väl lägga ner NP, för då brister det i validitet och därmed legitimitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad är egentligen syftet med NP? Och var ska man sätta gränserna? Det finns ju mängder med ytterligare hjälpmedel som gör att man kan prestera ännu bättre. Håller alltså inte helt med dig här även om jag har svårt att se att man inte få använda stavningskontroll. Dock har jag inget problem att inrätta mig i ledet och tänka att det är lika för alla (ja, inte för elever med särskilda behov men då är det självklart att kompensera). Tycker att ett mycket större problem än detta är likvärdigheten och den totala godtyckligheten i svensk skola.

      Radera
    2. Anonym, tack för din kommentar.

      Var man ska dra gränsen? Tillåt bruket av dator med hjälpmedel som rättstavningsprogram och ordlista. Inte Google Translate, med andra ord. Se i övrigt mitt nästa blogginlägg, då jag fortsätter argumentera för min ståndpunkt: http://birkebo.blogspot.se/2014/02/lat-oss-vanda-baten-skolverket.html

      Därutöver håller jag absolut med dig, att det är ett stort problem med bristen på likvärdighet i den svenska skolan.

      Radera
  3. En annan sak som jag kom att tänka på är att miniräknaren har man aldrig sett som något kompensatoriskt hjälpmedel, utan något som alla elever ska kunna behärska på den ena delen på NP i matematik. (Hjälpmedel blir det när man låter eleven använda det på delen utan miniräknare.) I dagens digitala samhälle så borde det som vi idag ser som kompensatoriska hjälpmedel för elever med t ex läs- och skrivsvårigheter, ses som naturlig teknik i undervisningen och inte som hjälpmedel. Ingen elev skulle behöva kännas sig särskild för att den behöver använda t ex stavningsprogram som StavaRex. De digitala verktygen för skrivandet skulle användas som ett verktyg som kan utveckla elevens skrivkunskaper, precis som mini-, funktions- och grafräknaren kan utveckla matematikkunskaperna så att man blir mer effektiv i sitt räknande. Oavsett verktyg så måste det ändå alltid finnas en grundkunskap för att kunna hantera dem.

    SvaraRadera
  4. I min värld låter ju detta sättet att resonera både logiskt och konsekvent.

    "Elementary, my dear Skolverket?"

    SvaraRadera
  5. Jag håller helt med dig! Förra året vid den här tiden skrev jag mängder av twitterinlägg på det här temat som jag samlade till en artikel åt Elias Giertz som ombad lärare att lämna synpunkter på NP till ett politkerbesök (i kölvattnet av Skolverkets kritik mot att han som elev postat kritik mot en NP-uppgift online).

    Mina funderingar rör dels det du tar upp och också Skolverkets ansvar att ge alla lärare möjlighet till samrättning och utbyta. Här finns mina tankar från förra året:

    http://storify.com/TeacherMe2/det-ar-dags-att-uppgradera-gymnasiets-nationella-p

    SvaraRadera
  6. Tack för kommentaren, Maria.

    Jag läste din - och Camilla Lindskogs - text (Camillas text var jag inne och kommenterade förra året, såg jag nu). Två invändningar, dock. Dels tycker jag nog att jag är nöjd med bedömningsanvisningarna till uppsatsdelen i engelskan, och efter att ha samtalat med en av provkonstruktörerna vid Göteborgs universitet kan jag även känna mig mer i linje med deras kunskapssyn än jag kan med den som råder bland dem som konstruerar sv.uppsatserna. I engelskan tillämpar man en holistisk syn på förmågorna, men man i sv. tänker strikt i matriser.
    En annan sak gäller att om jag inte missminner mig ville Elias G att nätet skulle vara helt fritt vid provsituationen, så att eleverna även skulle kunna samverka med varandra och ta till vara sitt kontaktnät under tiden. Argumentet löd väl som så att det även är en nyckelkompetens att kunna interagera med andra, och att detta borde belönas även vid uppsatsdelen. Jag ser emellertid ingen anledning att göra så. Provet bör vara individuellt, och handlingsutrymmet bör vara begränsat - fast vidare än idag.

    Sist: jag delar din uppfattning vad gäller sambedömning. Ingen lärare ska behöva vara utlämnad uteslutande åt sitt eget omdöme vid betygssättning, vare sig vid NP eller i övrigt (kan jag tillägga).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar