Fortsätt till huvudinnehåll

Historisk uppgörelse om de personliga pronomen

Sent igår kväll nåddes sent omsider en överenskommelse parterna emellan i frågan: ska vi ha kvar "de/dem", eller ska vi ta klivet och införa "dom" som nya "superformen" även i mer formella texter? Efter att ärendet manglats och belysts från olika håll under flera decennier - bland annat i en aktuell tråd i facebookgruppen Svensklärarna där runt 300 svensklärare yttrade sig - bordlades frågan igår slutligen till framtiden. 

Beslutet gör även gällande att de som lever om 50 år får känna sig fria att då ta upp frågan igen (innebärande även huruvida genitivformen "doms" ska medges epitetet "vårdad svenska"). På samma sätt får de som lever om 200 år  ta upp frågan gällande liberaliseringen av övriga possessiva pronomen ("hanses", "vårat/våran", "erat/eran" + plus alla dem som torde ha tillkommit till den tiden). Fram till dess råder enighet, arbetsro och sinnesro, i lärarrummen, klassrummen och alla andra rum.

Vad som ändå kvarstår nu på de personliga pronomen-fronten är att möjligen göra ett undantag för fallet ”hen”. Diskussioner förs redan i såväl formella som informella fora om inte det – på flera grunder egentligen – kan anses såväl rimligt som ekonomiskt att införa ett nytt personligt, könsneutralt pronomen. Det gäller dock att skynda långsamt och bland annat fundera mera på vad ackusativ- respektive genitivformen av detsamma bör vara.  

Utdrag ur kvällens protokoll:





Kommentarer

  1. Kul att få bli citerad i dessa historiska sammanhang! Som belöning skickar jag hit mina elever på uppdrag att utreda pronomenformernas öde.

    SvaraRadera
  2. Dina elever är välkomna, Åsa. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar