Jag var scout under ganska många år. I Danmark. Scoutförbundet var ett sådant som rörelsens grundare, Baden Powell, själv skulle nickat igenkännande åt (Powell: brittisk yrkesmilitär, såg framför sig näst intill militäriska pojkförband, där poängen var att lära sig att bli en alltid redo-överlevare, i samklang med naturen, med Gud och med varandra). Vi fick lära oss att gå efter karta och kompass, att göra eld utan tändstickor, att resa ett tält mitt i regniga natten och att bygga en bivack uppe mellan träden mitt i snöiga vintern. Behövde vi beräkna höjden på ett träd enbart med hjälp av en kompis, kunde vi det, och en av mina kamrater lärde sig att göra drygt hundra olika knopar (vilket jag inte riktigt kunde). Kombinerat med en alltmer självklar förmåga att hantera knivar, yxor och sågar kunde vi bygga ganska så imponerande torn, broar, långbord och you name it. Vi gjorde mat över öppen eld (och otroligt nog var det aldrig någon som fick några sviter efter att ha ätit halvgril