Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2012

Nu är det helg, nu är det vår!

Igår var jag ute och i vanlig fredagsordning veckohandlade efter jobbet. Det är lite mysigt kan jag tycka, att gå runt på fredag eftermiddagen och plocka åt sig varor och proviantera inför helgen och veckan som kommer. Vi har inte längre små barn hemma, och forna tiders varuhusorienteringslopp har numera ersatts av en viss form för strosande vilket åtminstone jag uppfattar som klart mer angenämt. Rätt vad det är dyker det upp en tidigare elev till mig. Sådant där är oftast roligt. Jag blir glad att se honom och bristar ut - fel namn. E är dock en artig ung man och inom två tiondedelar av en sekund har han hunnit rätta mig, och jag har hunnit brista ut rätt namn istället: så klart, så är det ju! Klapp och kram.  Det är inte första gången som jag glömmer bort elevers namn, men inom mig bär jag massor av minnen av den här grabben och de kommer till mig omedelbart.  När han gick ut gymnasiet för några år sedan var det möjligen med mössan lite på sned. Han var en av dem som man emellanå

Samtal med Ylva Eggehorn

Igår kväll var jag och lyssnade till poeten Ylva Eggehorn. För några år sedan läste jag ett par av hennes böcker, men detta var första gången jag hörde henne live. Framträdandet antog formen av ett samtal och  Eggehorn berättade fritt om sin diktning och delar ur sitt liv. Redan vid tolv års ålder förklarades hon vara ett underbarn och fick sina första dikter publicerade när hon var elva. I hennes barndomshem fanns det en kärlek till språket och berättelser i alla dess former och det fanns alltid ett rikt sortiment av böcker inom räckhåll. Som godnattsagor tyckte hennes pappa att det var bra för henne och hennes syskon att få ta del av Homeros verserade epos (varför hon än idag kan citera delar ur Odyssén innantill). När hon var åtta år gammal läste hon på egen hand Selma Lagerlöfs samlade verk.  Sedan dess har det såklart hunnit rinna mycket vatten under broarna. Ylva Eggehorn är en autentisk berättare och i sina betraktelser framträder såväl livets skönhet som dess skörhet. Hon ä

Årets ledare 2011 i Danmark är rektor

Detta är ingen nyhet. Men det är intressant: Varje år utser den danska organisationen Lederne årets ledare. Priset är mycket prestigefyllt och det är vanligtvis de stora elefanternas ledare som kommer i betraktande för detta. Ett år kröntes Lego:s VD, ett annat år var det högsta hönset för Danmarks Nationalbank som fick stå högst på prispallen. I år var det tionde gången som priset delades ut, och den som till slut fick priset som årets ledare 2011 var inte Nordeas förhandstippade VD utan rektor  Lise Egholm . Under sexton års tid har hon hållit i rodret vid Rådmandsgades Skole i inre Köpenhamn. Utifrån hur hon beskrivs i Børsen (danska motsvarigheten till Dagens Industri) verkar hon vara en färgstark person som vet vad hon vill. Hon är inte rädd för att ställa krav på vare sig elever, lärare eller föräldrar, och hon vet hur viktigt det är med tydlighet i alla led i en organisation. I filmklippet nedan uttrycker hon en förhoppning om att insikten angående detta landar hos allt fle

Läsa läsa läsa!

Bloggaren Morrica skrev för en tid sedan ett inlägg där hon sökte problematisera vad hon i sin rubrik kallar för  Bokslukarmyten . Är det ett problem att andelen bokslukare minskar hela tiden, och att barn och ungdomar numera söker sig till tv och datorspel när de vill ta del av berättelser, utforska andra världar och pröva nya identiteter? Eller är det i själva verket ett uttryck för ett omöjligt bakåtsträvarprojekt när vuxna vill så att säga återskapa sin egen ungdom då de ogiltigförklarar det uppväxande släktets nya mediavanor? Läs gärna hennes blogg och ta del av hennes samt andras tankar kring detta. På samma tema publicerade LitteraturMagasinet för någon vecka sedan Johan Unenges mycket insiktsfulla artikel,  "Lästräning lika viktigt som idrottsträning".  Artikeln verkar ha fått en del spridning (som en "löpeld", enligt Zoran Alagic , presschef för Lärarnas Riksförbund), och även jag är gärna med och sprider den ytterligare. Unenges tes är att barn och ungdo

Debattartikel - Uppdaterat

Tidningen TTela har tagit in debattartikeln, med en - tycker jag - aningen vilseledande ny rubrik: " Inget lyckligt äktenskap? " Man kan vara kompisar ändå! Kommunpolitikerna i Trollhättan och Vänersborg har slagit ihop sina kloka huvuden. Nu har de även tänkt sig slå ihop våra respektive gymnasieskolor. Hur det första med nödvändighet skulle leda till det andra är dock inte helt enkelt att förstå. I interna samtal har detta samgående beskrivits som ett äktenskap och 1 januari 2013 ska de tu bli ett. Kommer då detta bli ett lyckligt äktenskap? Först måste vi så klart komma ihåg att detta handlar om ett konvenansäktenskap och inte någonting annat. Vi snackar inte kärlek här, och vi snackar inte heller pedagogik, utan vi snackar ekonomi. Såklart. I lanseringen av de storslagna visionerna har man åtminstone inför lärarna låtit påskina de stora vinsterna för eleverna med ett sådant samgående (”eleven i centrum”). Ändå har inte vare sig politikerna eller tjänstemännen (som

Calm down, dear!

När jag tittar på nedanstående debatt i House of Commons får jag plötsligt perspektiv på en och annan av mina egna lektioner. Jag undrar: är jag själv för lättstörd när jag undervisar och har jag felaktiva förväntningar på mina elever när jag tycker att de får lära sig att lyssna till varandra? Hur som helst beter sig dessa herrar och damer som en stor skolklass och kulturskillnaden mellan Riksdagen och House of Commons är gigantisk. Så här på avstånd känns det bara underbart komiskt. Dock håller även premiärminister David Cameron på att tappa tålamodet efter ett tag (och talmannen är inte alls road!).  :D

Ungas medieanvändning

Månadens bok II: "Mannen utan öde" av Imre Kertész

Nästa vecka har jag skrivning på boken Mannen utan öde med två klasser i årskurs tre på byggprogrammet. Innan dess ska vi även hinna med att se filmatiseringen av densamme ( Fateless, 2005). De vibbar jag fått hittills är inte direkt att eleverna är förälskade i boken, och det hade jag väl inte heller förväntat mig. Boken brukar väcka motstånd hos elever. På samma gång känns det inte helt fel att låta dem få en ordentlig utmaning så här ett par månader innan de ska ta studenten. Susanne Schneider har skrivit licentiatavhandlingen ”’Gymnasieelevers reception av Imre Kertész Mannen utan öde ”. Hon har gjort en fältstudie av hur en gymnasieklass reagerade i mötet med romanen. Elevernas utsagor har hon sedan låtit speglas i ett flertal litteraturvetares teorier, bland dessa McCormish´ ”repertoarteori”. Repertoarteorin söker beskriva hur en text bygger på en repertoar av historiska, erfarenhetsmässiga och språkliga förgivettaganden. Läsaren har i sin tur med sig en egen repertoar i möte