Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2014

Ordning och reda i klassrummet

Jag läser att Jan Björklund har tillsatt en utredning med uppdrag att söka vägar till ett gott klassrumsklimat. Bland en del väcker detta ironiska eller till och med raljerande och pejorativa utbrott och kommentarer, gärna med syftning till "majoren", utbildningsminister Jan Björklund. Hos andra, däribland LR:s ordförande Bo Jansson, är reaktionen mera positiv, då med syftning till vad OECD:s granskning av svenska skolan nyligen visade angående bristen på studiero i många svenska klassrum. Vad tänker jag då själv? Ja, som många andra tidigare påpekat har det på allvar gått politik i skolfrågan. Skolan är ett prestigeprojekt, och det är nu som det gäller att visa prov på handlingskraft och ett rörligt, visionärt sinne. 14 september är snart, och det är aldrig kul att förlora ett val. Detta förstår vi alla. På samma gång kan man också undra varför just ordet "katederundervisning" betonas så starkt, då man talar om den goda undervisningen. Själv använder jag bara

Att hitta nya vägar till lärande med hjälp av IKT

Alastair Creelman skriver på sin blogg om en lärare som verkligen lyckas fånga sina elevers uppmärksamhet (följ länken nedan). Jag frågade mina elever om de skulle tycka jag vore en cool lärare, ifall jag gjorde samma sak, och det tyckte de. Enda problemet jag ser är väl att det skulle ta på tok för mycket tid i anspråk att få till stånd sådana här föreläsningar. IKT ska bidra till lärande - men det får absolut inte bli ytterligare en tidstjuv, för sådana har vi redan tillräckligt många av. Däremot kan det rimligen vara på det viset att man initialt får investera tid och energi i att lära sig hantera nya program och anamma nya sätt att tänka för att implementera den nya tekniken. Länk till Alastair Creelmans blogginlägg.

Varför säger de att klasstorleken inte spelar någon roll?

Många är de som vill göra gällande att klasstorleken inte spelar någon roll för elevernas lärande. John Hatties studie har använts som argument i den diskussionen, och senast häromdagen då OECD:s granskning av PISA-resultaten för Sveriges räkning redovisades och var föremål för utfrågning i riksdagen sades samma sak: länder med hög måluppfyllelse har inte satsat på mindre undervisningsgrupper. Alltid när jag hör detta undrar jag hur de har kommit fram till sådana slutsatser? Har de verkligen tagit elevernas förutsättningar med i beräkningen? I vilken utsträckning har de gjort distinktionen, som Anna Ekström gjorde i sitt anförande senast, mellan korrelation och kausalitet? Jag är nu inne på mitt trettonde år som yrkesverksam gymnasielärare och har under dessa år haft uppskattningsvis runt femtio olika klasser och tusen olika elever. Enligt min erfarenhet visar en del elever prov på god självständighet och har hyggliga förkunskaper då de kommer till gymnasiet. Andra, däremot, be

Nationella provet, once again, Skolverket

När vi nu ändå håller på att diskutera de Nationella proven, i synnerhet dem i engelska, finns det ytterligare en aspekt som jag verkligen skulle vilja diskutera. Så som jag ser det finns det nämligen inbakat en tankevurpa i sättet som vårt nuvarande NP har konstruerats (och för tydlighetens skull får jag väl lägga till, att mitt fokus i första hand gäller NP för gymnasiet och högstadiet). I Sverige har vi ju valt en NP-modell som är ett så kallat ”high-stakes test”. Det är kunskapsintensivt, och ganska mycket står på spel. Att konstruera, utpröva, genomföra och utvärdera det är dessutom oerhört resurskrävande på många nivåer. Tanken är att uppgifterna samt bedömningsunderlaget som provkonstruktörerna skickar med till oss lärare ska vara vägledande för hur ämnesplanen, kursplanerna och kunskapskraven ska tolkas. Intentionen med NP är med andra ord att visa var ribban ska ligga. På klass,- skol,- kommun,- och riksnivå betraktas det i förlängningen som ett problem då inte prov- o

PISA-utfrågning i riksdagen: resultat och analys

Idag var det då PISA-utfrågning i riksdagen. Andreas Schleicher från OECD började med att föredraga resultaten från 2012 samt delgav analyser som gjorts. Efter honom var det bland annat Anna Ekström, generaldirektören för Skolverket, som intog talarstolen. Skolverkets sammanfattning ser ut så här:

Låt oss vända båten, Skolverket!

Jag har nu haft tid att närmare begrunda svaret som jag fick av Skolverket till mitt blogginlägg för en vecka sedan . Inte minst har jag även kunnat ta del av en del rapporter som utgivits av Skolverket självt samt Göteborgs universitet (Institutionen för pedagogik och didaktik) angående utformningen av de nationella proven. Låt mig inledningsvis notera att jag i svaret jag fick av Skolverket tycker jag mig utläsa en vilja till att göra en distinktion mellan NP på de enklare respektive mer avancerade nivåerna (tänker då på deras omnämnande av begreppet "construct"). Här är jag helt med, och jag får erkänna att jag från början inte alls hade grundskolans lägre årskurser i åtanke då jag skrev. Jag är gymnasielärare och såg mina egna elever framför mig då tankarna tog form. Ytterligare någon distinktion kan behövas göras. Tesen jag försöker driva är inte att hela NP ska göras digitalt (med även automatisk, maskinell bedömning och betygssättning, utan lärare inblandade

Och så här svarade Skolverket

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg, "Varför, Skolverket?" . Att döma av responsen som det fått är det tydligen många som tänker som jag, och med drygt 400 sidvisningar bara inom några timmar sattes det nytt rekord för denna blogg vad gäller antalet besökare (fast en av mina elever berättade om en hästblogg som hon följer, där antalet besökare per dag ligger på 60 000, så det finns allt anledning att känna sig ödmjuk). Idag fick jag svar från Skolverket, vilket publiceras nedan. Klicka på bilden: Jag tänker återkomma med replik så småningom.

Swing it, magistern

Alice Babs Sjöblom  var en av Sveriges främsta artister i världen under 1900-talet, i samma division som Greta Garbo, Jussi Björling, Birgit Nilsson, Ingmar Bergman och Ingrid Bergman. Vi kommer att minnas henne, från ”Swing it, magistern” till ”Come Sunday” ( Sven Malm, SvD ). Alice Babs var en av de helt stora. Då jag växte upp berättade min mamma om Swe-Danes, från en annan tid. Nu har Alice Babs röst tystnat för gott. Hon blev 90 år gammal.   Här från den klassiska "Swing it, magistern" - lite á la "Döda poeters sällskap" och "Gosskören", tänker jag: På mobiltelefonen: Swing it, magistern

Varför, Skolverket?

NP stundar även för gymnasiet. Då anmäler sig de praktiska - och pedagogiska! - frågorna åter igen, såsom frågan om vilka hjälpmedel eleverna får använda vid skriftlig produktion i exempelvis svenska och engelska? Det råder allt större skillnader mellan olika skolor i Sverige när det gäller resurstäthet. Inte alla skolor har 1:1, och det är inte alla skolor som egentligen lever upp till skollagen och intentionerna med nya läroplanen, när det gäller att ens erbjuda alla elever som har rätt till det adekvata hjälpmedel. Detta är givetvis helt horribelt. När det gäller synen på bruket av hjälpmedel vid NP för övriga elever, det vill säga utöver dem som har en funktionsnedsättning, är föreskrifterna ett uttryck för den ojämlikhet som man vet råder mellan olika skolor i Sverige. Icke desto mindre är de helt obegripliga. Låt oss ta en närmare kik på vad som gäller för engelskan. När det heter att eleverna inte får använda ordböcker vid uppsatsskrivning i engelska anges följande skäl

Idag firar vi Semikolonets dag

Det finns många "dagar" som jag inte bryr mig om det minsta ("Såpbubblans dag" 13 april eller "Alla soffpotatisars dag" 29 sept, t.ex.; se övriga dagar här ). Men idag är en bra dag att uppmärksamma: Andreas Ekström länkar apropå detta till fyndig text .

Perspektivet avgör

Källa: vet tyvärr ej; bilden hittade mig på twitter ...

Summertime i hjärtat

Strax före jul hade jag besök av en tidigare kollega till mig. Bosse, som numera gått i pension, är en hängiven jazzpianist och jag hade bett honom komma och ge mig lite tips gällande ackordgången i Gerschwins klassiska "Summertime". Bosse svek mig inte utan hade till och med skrivit ut ett enklare arrangemang på notpapper. Söker man på "Summertime" på Youtube får man hur många träffar som helst. George Gerschwin skrev operan (sic!) "Porgy and Bess" i 1935 och inte minst huvudnumret i föreställningen har sedan dess varit föremål för många olika tolkningar av många av världens främsta musiker och sångare. Intressant nog har till och med några av jazzens allra största gjort sinemellan ganska olika val vad gäller till exempel tempot (Ella Fitzgerald: lidelsefullt, dröjande; Billy Holliday: skönt gungigt).  "Summertime" förknippar jag personligen med en tid som kibbutzvolontär i Israel på mitten på 80-talet. Tillsammans med alla andra ungdomar