Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

Läraryrket - ett kall?

När man tittar på gårdagens avsnitt av Educating Essex (vilket jag gjorde på SVTPlay ) slås man åter igen av hur engagerade skolans personal är. En av eleverna, en pojke vid namn Vinni, tappar fotfästet i tillvaron i samband med föräldrarnas separation. Han är i själva verket en mycket begåvad person som enligt lärarna skulle kunna driva studierna mycket långt. Nu blir dock situationen en helt annan, och han missköter sig allt mer. Han blir ett allt större orosmoment på skolan och han stör och förstör för de övriga eleverna. Till slut rinner bägaren över. Vinni blir utslängd hemifrån och skolan får ta över. Socialtjänsten kopplas in och inom ett par dagar har Vinni hamnat på fosterhem. Det verkar först som att han måste skrivas ut från skolan, och detta ligger såklart på rektorn, Mr Goddards bord att verkställa. Mr Goddards reaktion då detta inträffar säger allt: han förlorar aptiten och tårarna kommer. Han blir fåordig. Det var ändå han som fyra år tidigare tagit emot pojken och vi

Imorgon: EM-final och Educating Essex 3

Dansk - och sportintresserad - som jag är kommer jag att bänka mig framför tv:n imorgon när Danmark möter Serbien i EM-finalen i handboll. Ifall Danmark vinner ska jag försöka hålla mig ödmjuk dagen efter, men det blir inte helt lätt. Även om jag inte pratar om det för mycket kommer jag antagligen gå runt med ett leende från det ena örat till det andra. Intressant det där med identifikation. När det gäller Educating Essex lär temat vara hur en elevs prestationer i skolan påverkas av hur det är på hemmafronten.

Educating Essex 2: mobbning

Igår var det dags för andra avsnittet av Den övervakade skolan . Temat var mobbning, och Morrica gör en kärnfull sammanfattning samt delger sina personliga reflektioner här. Som väl är lyckas Passmores Academy reda ut de akuta ärenden inom någon dag. Rektorn, biträdande rektorn och ytterligare några stycken ur personalen, agerar kraftfullt och samstämmigt. De påstådda fallen av mobbning tas på fullaste allvar, föräldrar kallas in, och skolan äger uppenbarligen befogenheten att till och med, ifall så behövs, skicka hem en elev från skolan en hel vecka, med omedelbar verkan, tills saker och ting lugnat ner sig. Det finns ett lugn och ett gott självförtroende i allt som skolledningen företar sig. När det gäller Sam, får man intrycket att det mestadels handlar om Sam själv, hans svårigheter i skolan och hans dåliga självförtroende. Han kanske även har något neuropsykiatriskt funktionshinder? Hur som helst framstår ändå Sam som en i grunden snäll kille. Han har tydligen gjort stora fra

Värderingar och förgivettaganden

Jag påminns om hur våra värderingar och förgivettaganden till stor del är kulturellt betingade: I Paris finansvärld drar man lott om vem som ska träffa svenska affärslejon.       "Ingen vill eftersom de bara kan prata pengar, möjligen golf. Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion." Allt enligt musikern Tomas Andersson Wij som på Twitter citerar den bankchef i Paris han ätit lunch med. (NOD: 2011:4)

Educating Essex

En ny dokumentärserie med fokus på skolan har nått Sverige. På svenska har den fått den föga spännande rubriken ”Den övervakade skolan”. I syfte att fånga alla de vanliga dagarna i flykten monterade brittiska Channel 4 upp ett sextiotal kameror över hela skolan, och resultatet har blivit vad någon lite fyndigt kallade ”a fly on the blackboard-series". När ”Educating Essex” gick på tv i England i höstas blev det en stor tittarsuccé och väckte livliga samtal och diskussioner. Den kallades för årets bästa och viktigaste tv-serie ( The Mirror , 17/10-2011). Signifikant är att alla involverade inte verkar ha haft något vidare manus att luta sig mot, definitivt inte när det gäller repliker. Serien har därför inte heller mycket gemensamt med The Office, en annan brittisk dundersuccé, fast en pseudodokumentarisk sådan. Skolan som serien utspelar sig på, Passmores Academy i Harlow, i Essex, är en högstadieskola, och eleverna och lärarna är som sagt på riktigt. En av lärarna, beträdan

Höjda lärarlöner

I dagens  ttela talar ledarskribenten Ulla Andersson sig varm för höjda lärarlöner. De båda lärarfacken har länge krävt 10 000 kronor mer i månadslön och får nu medhåll av signaturen UA. För en lärare är det självklart uppmuntrande att känna sig uppskattad och att på det här viset få ta del av en opinionsbildares stöd. Skolan och lärare lever av allmänhetens uppbackning och förtroende. På samma gång är det väl knappast någon som tror att en sådan höjning är möjlig. Och behöver inte också detta generella anspråk problematiseras? Om vi börjar med det sista, skulle en sådan höjning gälla alla lärare oberoende av utbildning, erfarenhet och kompetens? Frågan är retorisk och faller på sin egen orimlighet. Mellan förskolelärare och ämneslärare på gymnasiet kan det i många fall skilja sig 50 % när man ser till utbildningens längd. Självfallet är det också så, att inte alla lärare - även om de verkar inom samma skolform - tar lika mycket ansvar och har samma driv. Kan det inte vara rimlig

Någon måste agera proaktivt

Det är en ny tid inom skolans värld, med bland annat en ny skollag och nya läroplaner. Många har stora förväntningar till vad nya lagtexter och nya ramverk kan åstadkomma. Tanken är så klart att en uppgraderad utbildning ska hjälpa våra barn och ungdomar att ännu bättre vara rustade att möta framtidens utmaningar. Att bli vuxen handlar om att mogna såväl intellektuellt som emotionellt och socialt. Självklart är skolans roll avgörande i detta. Men då måste vi också höja vår röst, när det är någonting som inte stämmer. Det är ändå så pass mycket som står på spel. Enstaka olycksfall i arbetet inträffar på alla arbetsplatser, även den bäste, och då försöker man sköta det internt på ett snyggt och konstruktivt sätt. När det handlar om hela systemfel hamnar dock saker och ting på en annan nivå, i synnerhet när det gäller offentliga arenor, som till exempel vården, omsorgen, politiken eller skolan. Inom skolans värld finns det ett systemfel som vi kunnat konstatera sedan flera år tillbak

Världens bästa skitskola

För ett tag sedan gick UR:s reportageserie "Världens bästa skitskola". Det var en serie i fyra avsnitt, och den berörde mig djupt. Eller för att vara mer exakt: den gjorde mig indignerad! För den som eventuellt missade detta, vill jag tipsa om i synnerhet två av avsnitten här. Jag återkallar även några av de minnesbilder som inpräntades hos mig då jag tittade. Avsnitt 3: Experimentverkstaden Elever på KTH upplever att de är dåligt förberedda från gymnasiet inför studierna. En universitetslektor uttalar att "det är kris". I femton års tid har de haft diagnostiska prov för sina nya studenter och kan avläsa av resultaten, att det har skett en kraftig försämring. Hälften av studenterna klarar inte högstadiets matematik. På Handelshögskolan uttrycker de internationella studenterna sin förvåning över sina svenska studiekamraters bristande förkunskaper och negativa attityd till matematik. Hjärnforskare Martin Ingvar sågar idén om alla elevers inneboende förmåga at

ADHD - en kokosnöt vi inte riktigt får upp?

Det alltmer relevanta skol- och samhällsproblemet ADHD är för närvarande i fokus i en reportageserie i Sydsvenskan. Jag fick tipset via bloggen tystatankar . De första fyra artiklarna får man själv bläddra tillbaka till ifall man vill, men här länkar jag till de senaste fyra: Barn till lågutbildade äter mer medicin Medicinökning granskas Adhd-gymnasium gjorde skillnad Föräldrar missnöjda med stöd Numera uppskattar man att runt 5 % av alla elever har ADHD. Detta bygger dock på antaganden om hur verkligheten är beskaffad, och ADHD är fortfarande till stor del en gåta som gäckar oss. Uppenbarligen rör vi oss i gränslandet mellan psykologi, hjärnforskning, pedagogik, medicin, sociologi samt närings- och friskvårdslära (med mera?). Själv behöver jag inte anstränga mig för att känna mig ödmjuk inför detta fenomen, om man säger så. Varje ny, sann insikt är välkommen; det är bara tillsammans vi möjligen kommer lyckas få upp "kokosnöten": forskare (skaffar "the know"

A blog has been born!

Idag skriver Lena Andersson på DN tänkvärt om vad som bär upp en diktatur: "När jag i Svante Nordins nya bok ”Filosoferna – det västerländska tänkandet sedan år 1900” (Atlantis, 2011) läser om tyska filosofers anpasslighet under Tredje riket frågar jag mig om inte diktaturen är en mentalitet lika mycket som en samhällsordning, precis som demokratin är det. Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av diktaturens mentalitet, anpassligheten."            ( DN, 2 jan. ) När jag läser detta tänker jag på filmen jag såg i helgen, "Nawals hemlighet", då Nawal säger, att idéer måste man kämpa för, annars dör de. Jag bär även inom mig en strof ur en gammal dansk sång           "Kæmp for alt, hvad du har kært;            dø, om så det gælder,            da er livet ej så svært,            døden ikke heller." Denna sång blev en signaturmelodi för den danska motståndsrörelsen under andra värl