Jonny Johansson s hjärna måste vara skruvad ihop på ett särskilt snillrikt sätt, tänker jag. För hur kan han annars lyckas med konsten att varje år få ihop schemat för en så pass stor skola som vår - där det förekommer ett nästan oändligt antal faktorer att ta hänsyn till - och ändå bibehålla sitt typiskt filbunkelugna uttryck i ansiktet? Jag vet inte; fast jag inser på samma gång att det väl i och för sig inte kan vara någon direkt nackdel för honom att ha undervisat i matte de senaste två decennierna. Jonny, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan måste självklart vara att hjälpa elever att växa, att de må finna tillit till sin egen förmåga att lära sig. I de fall då elever ändå inte når målen vill jag hjälpa dem att trots allt få tron på att ”här finns något fräckt och roligt – här kan jag komma tillbaka om tio år”. Ett icke godkänt betyg uttrycker inte att jag bedömer deras förmåga att lära sig utan bara att de inte uppnått målen just nu. Vad g