Birkebos bästa blogg

I senaste numret av Lingua , Språklärarnas riksförbunds tidning, har jag med en artikel som handlar om poängen med att läsa helklassuppsättningar: "Whole class novels is the new black". Artikeln är baserad på min föreläsning på språkkonferensen Språk så in i Norden som hölls i Stockholm för någon månad sedan. Jag tänker inte sammanfatta artikeln här. Med årets NP, engelska 6-uppsatser,  i alldeles färskt minne skulle jag dock vilja säga att jag bara ytterligare stärkts i min uppfattning och tes att elever behöver både utmanas och guidas i sin läsning av skönlitterära verk . Väldigt många elever underkänner skolans undervisning därför att den exempelvis inte lär dem hur man betalar sina räkningar, köper hus eller uppfostrar sina framtida barn. Elever som annars håller hyggligt hög svansföring i termer av vilka prestigeutbildningar de ska in på sedan kan säga att det känns onödigt att veta när andra världskriget slutade ("ännu ett årtal att skulle memorera") och...

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A: "Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök. Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde: Utbyggda nominalfraser Huvud- och bisatser Fundament En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras ...

I dessa NP-tider kan det vara svårt att hitta ett parallellt fokus emellanåt och att komma på bra lektionsidéer. Strax efter lunch idag hände det emellertid att  Jørgen,  en av lärarna från den danska gymnasieskolan i Aabenraa som vi har ett samarbete med, mejlade och berättade att han precis läst Pär Lagerkvists "En hjältes död" med sina elever, på originalspråket. "Där har vi det!", tänkte jag - och då letade jag upp den på nätet: Där var den. Iväg till klassrummet!   Berättelsen är givetvis känd: ett "konsortium" i en liten stad får för sig att anordna en verklig begivenhet som helt säkert ska skänka publicitet åt staden och ge folk något att prata om. De hittar en frisk ung man som ställer upp på att hoppa ner på huvudet från stadens kyrktorn. Ersättning på 500 000 kronor utgår. Den unge mannen med det "energiska öppna ansiktet" förklarar i tidningen att det visserligen är tråkigt att han kommer att dö, men publiciteten är det ju inget fel...

Lotta Lexéns debattartikel ”Skolverket måste backa ombetygen” publicerades på DN:s webbsajt 11 maj. Hon förklarade då sitt ärende, nämligen att påpeka det orimliga i att Skolverket bara drygt två veckor före betygssättning bestämmer sig för att implementera en delvis generösare betygssättning. Som många med mig tolkade de nya direktiven var dessa emellertid inte särskilt nya. Till följd av Lexéns artikel gick ändå Skolverkets enhetschef Karin Hector-Stahre i svarsmål och förklarade att vårens utvärdering av betygssystemet visade på att behovet fanns och att det var akut att rätta till det. Hector-Stahre meddelade även att Skolverket skickat brev och e-post till alla skolor med förtydligande. Jag höll i sak med Lotta Lexén om den dåliga tajmingen i att försöka korrigera betygssystemet just nu men såg på samma gång fram emot att förtydligandet skulle bekräfta mig i min bild av att detta ”nya” ändå inte var vidare omvälvande. Nu har jag tagit del av ”förtydligandet”. Efter att h...

... behövs det annan input också. Exempelvis detta: Tack, Åsa, för tipset!

Vi bor inte allt för långt ifrån E45:an, så det är sällan fråga om skogens djupa stilla ro hos oss (vi väntar på implementeringen av tyst asfalt, tysta däck, och att västsvenskar m.fl. slutar åka så mycket bil). Ändå har vi ju skogen in på bara knuten, och i synnerhet på denna tid av året bidrar skogens sångare till en höjning av naturupplevelsen. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att bli fågelskådare, men ljudet är hänförande. Som här, kl 9 på morgonen.

Tänk vilken pregnant formulering av Annika Borg i senaste Axess ändå: Idag präglas kurslitteratur och diskurs i ännu högre grad än då av frågor om perspektiv, normkritik och identitet. Det är viktigt att kunna tänka ”utanför boxen”. Men, som en student uttryckte det: ”Man måste ju ha något i boxen först.”

Det är nästan tjugo år sedan jag sist läste James Joyces Ulysses . En muntlig presentation av valfritt ämne stod för dörren i den Svenska B-kursen jag läste då, och jag var tvungen att bestämma mig ganska så snart. Vad skulle jag prata om?  Någon pratade om Bellman och klädde ut sig med peruk och allt, medan någon annan berättade om J-O Waldner samt visade någon VHS-videosnutt på en av hans legendariska dueller med någon kines. För min egen del blev det till slut att jag pratade om Irland, med särskilt fokus på dess historia samt inte minst: författaren James Joyce. Den exakta anledningen till varför jag bestämde mig för att tala om just Joyce minns jag inte, men det kanske på något vis hängde ihop med mina övriga studier, en D-kurs i linguistics på halvfart på Göteborgs universitet. Hur som helst blev det att jag under jullovet tuggade i mig Ulysses , på både svenska och engelska, därför att jag av någon anledning (som jag inte heller minns) fick jag för mig att det vore intres...

Här skriver Skolvärlden om måndagens panelsamtal som ägde rum på konferensen "Språk så in i Norden" vilken precis avhållits. Det begränsade textutrymmet taget i betraktande tycker jag skribenten gör samtalet rättvisa. En kuriositet som inte kommer fram i texten var när samtalsledaren Patrik Hadenius inledningsvis frågade samtliga paneldeltagare vilka språk de själva talade? Helene Öberg lade lite försiktigt ut med "svenska", "engelska" och "teckenspråk", men sedan var det nästan ingen hejd på hur många språk som personerna ifråga förstod och själva talade. Jag tog tyvärr inga anteckningar, och jag tror inte heller någon väntat sig att svaren skulle bli så omfattande. Helt klart var i varje fall att ingendera nämnde endast sitt modersmål samt engelska, utan samtliga hamnade på minst tre språk, somliga på ytterligare två till fyra stycken, däribland Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Samtliga var överens om att fastän engelskan numera...

Jag befinner mig för närvarande på en konferens anordnad av Språklärarnas Riksförbund. Vi är inne på andra dagen nu, och det har varit oerhört berikande och intressant att ta del av alla föredrag och alla möten med andra lärare. Igår kväll på festmiddagen hamnade jag exempelvis bredvid Rita Mogensen som var med och utarbetade nya läroplanen för den danska grundskolan vilken infördes för två år sedan. Ritas ärende på den här konferensen är att berätta om detta. På samma sätt har vi också fått lyssna till ett gäng representanter från övriga nordiska länderna - inte minst på paneldebatten igår kväll då även exempelvis Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket, samt Helene Öberg, ersättare för Gustav Fridolin (som skulle ha kommit men nog hade händerna fulla av Kaplan-affären), medverkade. Givetvis var även Språklärarnas riksförbunds oerhört drivna ordförande, Helena von Schantz, samt LR:s ordförande, Bo Jansson, med. Utöver allt det intressanta är det också ett lyft i sig bara d...

Förra veckan ägnade vi åt vårt Nordplus-projekt då vi hade besök av en gymnasieklass från Aabenraa Statskole i södra Danmark. De var 27 elever samt två lärare, medan vi hade 30 elever som valde detta spår. På vår skolas hemsida kan man nu läsa min kollega Magnus Rings rapport från den veckan. Alle som medverkade hade en dansk boende i sitt hem under veckan, och här om dagen berättade ett par av killarna som varit med i projektet att de planerar att åka en sväng till Danmark nu i sommar och hälsa på sina nyfunna vänner. Senast idag uttryckte några av tjejerna att det hade gått väldigt bra med språket - eller snarare språken : svenska, danska och engelska i en härlig röra. Ett axplock av eleverna på Götaplatsen i Göteborg. Vi har precis varit på föreställningen Alice i Underlandet (vilket går att läsa om här) .  

Vi läser Lord Of the Flies i klassuppsättning. En liten söndagshälsning måste vara precis vad eleverna längtar efter:

Som en kollega uttryckte det efteråt: "Alice rockar fett!". Han syftade då på teaterföreställningen Alice i Underlandet på Stadsteatern i Göteborg som vi precis varit på tillsammans med våra 60 elever, trettio danska och trettio svenska. Våra elever hade väldigt olika förkunskaper: somliga hade läst hela boken på svenska ( läs här om vårt arbete med boken ) samt delar på engelska medan andra hade läst endast utvalda delar ur svenska översättningen. Ytterligare några - de danska gymnasieeleverna som har varit här den här veckan som en del av ett NordPlus-projekt - hade läst något enstaka kapitel ur boken på engelska, då som en del av ett fantasymoment. Ändå föreföll det samlade omdömet då vi sent igår kväll stod och väntade på vår buss vid Götaplatsen generellt gå i termer av "galet", "roligt", "fantastiskt" (enstaka kanske inte tyckte det var deras cup of tea men dem har jag inte hunnit träffa på än). Mitt eget intryck var att detta utan tveka...

Det är mycket bra som skrivs. Igår läste jag det fantastiska porträttet " Min svensklärare & Raoul Wallenberg " av Anna Gidgård. Ingressen: "Anna Gidgård kunde inte glömma sin gymnasielärare i svenska. Hon som var så inspirerande. Och så mobbad. Efter 30 år tog Anna kontakt - och fick höra en osannolik historia om krig, civilkurage och en aldrig sviktande kärlek till språket." Parallellt har jag precis läst klart klassikern  Lord of the Flies av William Golding. Tänk att man fortfarande efter närmare tio genomläsningar kan fastna för en bok på ett delvis nytt sätt? Utöver att jag än en gång finner anledning att imponeras över det rika språket var det i synnerhet modet hos Ralph och Piggy som denna gång gjorde intryck på mig. Till att börja med framstår Ralph som vilken ordinär grabb som helst, och han ser ingen anledning att inte hämta lite poäng hos de andra grabbarna genom att förråda Piggy och kalla honom vid öknamn. Allt eftersom börjar han emellertid ...

Just idag påmindes jag av en av våra rektorer om en dansk visskatt som jag inte tänkt på på mycket länge. Varande redan helt såld på danska tv-serier - exempelvis "Matador" och "Forbrydelsen" ("Brottet") - lyste hennes ögon när hon berättade att hennes nya förälskelse nu heter "Svantes lyckliga dag". Bakom denna genialiska sång står radarparet, diktaren Benny Andersen och sångaren Poul Dissing. Född och uppvuxen i Danmark minns jag mestadels hur vi som barn och tonåringar lite grann raljerade med Poul Dissings säregna röst. Det var först långt senare jag insåg vilken konstnär han är. Det samma gäller ordkonstnären Benny Andersen. Det var först då jag för några år sedan fick låna en större diktsamling av honom som jag häpnade över vilket format han besitter. - Snacka om att vara sist på bollen. Den här sången är det mest kända exemplet på Benny Andersens och Poul Dissings samarbete: Svantes lykkelige dag Se hvilken morgenstund Solen ...

I två åk 2:or på gymnasiet har vi ägnat ett antal veckor åt att läsa, samtala och skriva om antiken och medeltiden. Vi har studerat Homeros´ fasta epitet, Aristofanes´ tes angående människans ursprung och kärlekens väsen, Walter Ongs studier av skillnader mellan talspråkliga och skriftspråkliga kulturer, Dantes skildring av de olika graderna i helvetet, Boccaccios Decamerone , den omedelbart tillämpbara lagtexten ifrån Ä.Västgötalagen samt - inte minst - hela Gunnlaug Ormstungas saga (uttalas /Gunlöj/ lärde jag mig av en isländsk elev för några år sedan). Fast sedan fick det vara färdigläst - och absolut inte någon slutskrivning till dessa epoker. Parallellt med dessa studier har nämligen eleverna haft uppsatsskrivning, och med drygt femtio elever får man liksom behärska sig när det gäller att ta in ytterligare texter som ska bedömas. Istället tänkte jag högt tillsammans med eleverna att det borde gå att ännu tydligare knyta an till tankar och trender i vår egen tid, och att låta d...