Birkebos bästa blogg

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur det gått till. Men faktum är att vid det nyligen genomförda grammatikprovet i en åk 2 klarade alla minst E. Rätt många klarade till och med C, och ett helt gäng fixade ett B. Detta är i vanliga fall ingen högpresterande klass i svenska (och förra året fick jag hålla på med tre omprov innan alla var i land). Hur är detta möjligt? Jag är glad och förbryllad - och glad! Provet var annars inte jättelätt. Exempel på uppgifter: Ta ut finita verbet samt fundamentet i följande mening (hämtad ur romanen Förr eller senare exploderar jag som vi läser parallellt med grammatikstudierna): "Risken att bli ett lik var ungefär 1:1 i den här boken." Ta ut huvud- och bisatser i följande mening. Markera även huvud- och bisatsinledare : "Varje försök att fejka normal social interaktion blev bara nedslående, eftersom det var så skriande uppenbart att alla jag talade med i resten av mitt liv skulle känna sig pinsamt berörda och nervösa i m...

Ett gäng skolledare och lärare var på en konferens här om dagen. Flera av dem twittrade, varför också jag erbjöds en inblick i vad som försiggick, och Magnus Blixt lade då bland annat upp en bild som hade varit i blickpunkten på något föredrag om ledarskap. Min första reaktion var att jag omedelbart kände igen mig själv i detta. Min nästa reaktion var lätt förvåning: Går det verkligen att tänka så här och ändå betraktas som ”professionell”? För somliga kan min reflektion nummer två tyckas underlig. Fast har vi inte ett lite kluvet förhållande till ordet ”moral” här i Sverige? Möjligen kan det ha att göra med att begreppet gärna blir behäftat med en uppsättning subjektiva föreställningar varvid det snart kan undandra sig det vetenskapliga idealet. I mitt senaste blogginlägg refererade jag till en av deltagarna i tv-programmet Idévärlden, Gertrud Sandqvist, som fick delge sina egna tankar angående hur man kan känna igen en bildad människa. Till hennes egen förvåning hamna...

Har man sportlov ska givetvis ägna sig åt sådant som man inte annars har tid med eller riktigt orkar. För min del kan det innebära att se ytterligare ett par avsnitt av SVT:s "Idévärlden", däribland avsnittet då sociologen Roland Paulsson är dagens teoretiker och så klart upplagan med Dick Harrison.  Nu har jag tittat på Harrison-avsnittet . Vad är viktigt att kunna, och vilka kunskaper bör premieras? Frågan är klassisk och låter sig ingalunda besvaras enkelt. Kortsiktigt betraktat förefaller dylika frågor visserligen sällan problematiska - det är väl bara att fråga arbetsmarknaden vad de efterfrågar, sedan lägger vi till lite grann "kulturellt", och sedan kör vi: what can possibly go wrong? -  fast som tweeten nedan illustrerar kan rätt mycket ändå lätt gå fel. Det räcker att man får för sig att horisonten tar slut där den egna ligusterhäcken skjuter stolt i vädret.  Vet vi hur världen ser ut om ens fem år? Nej, det gör vi givetvis inte. EU har punk...

Jag hade besök av en lärarstuderande här om dagen som ville intervjua mig. Han ska bli svensklärare och hade fått till uppgift att avlägga ett besök ute i "verkligheten", och i fokus stod såväl läraruppdraget som mer konkret hur jag jobbar med skönlitteratur och andra texter tillsammans med eleverna. Hans egen bakgrund är att han är litteratur- och filmvetare, och kanske just därför verkade det glädja honom särskilt när jag berättade om hur jag jobbar med en del verk som annars av somliga kan betraktas som "tunga", exempelvis Hamlet och Kallocain . Personligen är jag annars inte odelat för tanken på att vi ska låta oss begränsas av en "kanon" - det tillkommer ju också nya verk som annars inte skulle få bli föremål för samtal i våra klassrum (däribland Förr eller senare exploderar jag , som jag själv har kommit att bli mycket förtjust i). Hamlet är verkligen något helt speciellt i min värld. Till idag har mina åk 3:or läst akt 2, och på lektionen ska...

Jag försöker förklara för en orolig elev hur det kan vara med de olika förmågorna inom den samlade kunskapsprofilen. Jag ritar på whiteboarden hur det kan se ut, och liknar då dessa förmågor vid blommor som var och en behöver värme, vatten, sol - och ifall det metaforiska ogräset vill ta över behöver man rensa kring växterna: "Ogräset handlar oftast om attityder och om hur vi använder vår tid och vår kraft."  Det handlar alltså inte om att göra "lite extra uppgifter hemma på sportlovet", utan det handlar om det ihärdiga arbetet lektion efter lektion. Den uppsatsen ni skrev i höstas, och som kanske inte blev så bra, behöver inte lämna något avtryck i betyget som kommer i juni; det kommer nya tillfällen. Det viktiga är att du växer, säger jag till eleven. Detta gäller givetvis samtliga förmågor. Man kan vara en stjärna på muntliga framställningar, men man behöver också utveckla sitt skrivande. I profilen nedan kan det exempelvis vara skrivandet som det verklige...

Ett gäng av våra elever kände sig nere idag. De satt i vårt uppehållsrum och hela deras uppsyn uttryckte en nedstämdhet och nästan desperation. De hade fått F på ett matteprov och nu ville de veta hur det gick med engelskuppsatsen som de skrev förra veckan? Fick de F där också? Detta kunde jag inte avslöja än; däremot är det ingen hemlighet att en del av dem har en bit att gå när det gäller både svenska och engelska - och alltså även matte, samt ett flertal andra ämnen. Jag gillar dem skarpt, på samma gång som jag ständigt får försöka att hjälpa dem att koncentrera sig och ägna sig åt det som är själva målet för varje lektion. Att vi numera samlar in alla mobiltelefoner vid lektionens början har hjälpt något, men fortfarande är det ju så mycket annat man kan prata om på lektionstid, gärna högljutt och skrattande, än det som bidrar till lärande i respektive ämne. Resultaten blir därför som de blir. Så på engelskan jag hade med dem sedan kände jag plötsligt för att - åter igen - ha ...

Jag fick frågan av Elisabet Tegelberg, redaktör för Lingua , Språklärarnas riksförbunds tidning, om jag skulle kunna tänka mig att bidra med en artikel till nästa numret? 12000-15000 tecken (ca 2400-3000 ord)? Det var ju ett fint förtroende att få, och nu har jag äntligen börjat skriva. Titeln blir "5 Lessons From Bob Dylan". Det går givetvis inte för sig att släppa artikeln i förtid, och det kommer också att ta sin lilla tid att bli klar. Nedan följer dock ett utkast till inledningen samt uppslag till fyra av de fem dylanska lärdomarna, och då får vi se var vi hamnar till slut. Kallas väl work-in-progress. Den som läser Lingua får läsa resten, när väl det blir dags. --- I never was a Dylan-man. Yet, having received a copy of his autobiography, Chronicles (2004), as a birthday present I eventually decided to give it a try during Christmas. A friend of mine who is indeed a connoisseur with regard to everything that is dylanish, has been giving me hints over the years, ...

Jag får ingen cred hos den norska filmregissören Julie Andem för detta, men faktum är att jag tittat på samtliga tre säsonger av ”hennes” tv-serie Skam . Anledningarna var flera: 1) den är norsk och enligt det tips jag fick på facebook användbar då man jobbar med norskan i Sv2; 2) den erbjuder en inblick i dagens ungdomskultur som kan vara lika upplysande som vilken bok om ungdomskulturer som helst; 3) jag gillar att titta på bra tv-serier. Enligt Andems egen utsago har inte produktionen av Skam handlat om att tjäna pengar. Hennes drivkraft har istället varit att erbjuda en spegel, en fristad, en alternativ berättelse att söka skydd, skratt och stöd i, för dem som Skam främst riktas till: tjejer i 16-års åldern. Tanken var inte att vuxna skulle titta på den, utan hade det gått skulle sådana som jag inte ens ha kommit på att den fanns. Nu har jag dock tittat på den. En detalj vid det här laget: jag har hunnit fylla 53 år och till skillnad från en del som recenserat Skam ...

I ett selfiens tidevarv, delvis präglat av intellektuell och andlig ytlighet, aggressiv positionering och nervöst tyckande i sociala medier, pekar Per T. Ohlsson i dagens Sydsvenskan på det alltid akuta behovet av "fördjupande läsning". Behovet han identifierar är därmed inte främst kortsiktigt utilitaristiskt ("hur vi får bättre resultat i PISA-undersökningen") utan snarare existentialistiskt, individuellt som kollektivt. Vi behöver hjälp att reflektera djupt över frågor som: vilka är vi, och vad vill vi - egentligen ? Ciceronen Ohlsson ger dessutom tre förslag på hårda klappar som, enligt honom, alla tre har det gemensamt att de öppnar nya perspektiv åt läsaren. En av dem han rekommenderar är exempelvis journalisten Niklas Ekdals självbiografiska - och självutlämnande - Hur jag dog. Och fick klart för mig hur allt hänger ihop.  Två citat ur Ohlssons artikel som jag skulle vilja tapetsera vårt arbetsrum - och elevernas uppehållsrum - med: "I en tid me...

My students in year two are having a written test on Animal Farm. It is based on talks we´ve had while working our way through the novel together for the past three weeks. Given the complexity of the story, however, the focus in a written test like this naturally has to be narrowed down. Next year, when I may be using the novel again, the test may look quite differently.  Answer the following three questions, writing altogether 400-700 words: 1. The seven commandments. Eventually, all seven commandments are being violated throughout the story. Explain how three of them are being altered - and why (you choose which three you want to write about).  2.  Napoleon´s leadership Explain how and why Napoleon outmanouvres Snowball on the farm - and how he benefits from his absence afterwards. 3. Manipulative mass media One theme in Animal Farm is that of mass media deliberately manipulating the other animals. Who is “mass media” in Animal Farm and how...

Alex Holm läser Svenska 2. Uppgiften som han och hans klasskamrater fått är att inom ramen för ett tänkt seminarium för ungdomar hålla ett argumenterande tal. I sitt tal ska de knyta an till en eller flera texter som vi läst tillsammans som handlar om synder och dygder, i antiken och idag (arbetet med texterna har jag skrivit om här ). Vilka synder bör särskilt varnas för idag, och vilka dygder ska vi slå ett slag för - och varför? Detta är ingen enkel uppgift, utan den ställer i själva verket höga krav på självständigt tänkande.   Alex var inte den enda som höll sitt tal idag. Ändå kan man nog säga att hans framförande stack ut litet, varför också jag bad honom om lov att få publicera det här. Jag skulle önska att flera fick höra det: tyngden i den nyanserade argumentationen, den genomtänkta dispositionen och de retoriskt snygga formuleringarna. Talet är inte "perfekt" (det heter exempelvis inte "individsamhälle" utan "individualistiskt samhälle"...

Våra treor ska skriva sitt första PM nu på fredag. Som ett led i förberedelserna jobbar vi med autentiska textexempel som jag sedan uppgraderat. Textexemplen är utdrag ur retoriska analyser av ett tal av Leonardo DiCaprio som elever gjort. Frågan jag ställer eleverna när de ska analysera språket i respektive version är vad jag gjort rent konkret? Vad innebär det att höja en texts stilnivå, så att dispositionen blir bättre och så att språket blir mer klart, nyanserat och varierat? Nedan följer ett sådant autentiskt exempel (A) som jag sedan bearbetat (B). Innan vi gav oss på detta något längre exempel tränade vi på kortare utdrag. A) Talets syfte är att uppmärksamma FN och befolkningen om världens klimatförändringar och vad de har resultaterat i. Leonardo DiCaprio menar att det stora klimatproblemen är industrier och regeringar runt om i världen som utgör den största delen av vår försämrade miljö. Det handlar inte längre om individen, att människor bör byta till en miljövänlig bil...

Framför mig sitter 25 åk 3-elever, djupt engagerade i sina talanalyser. Deras uppgift är att granska retoriken i ett tal som Leonardo DiCaprio höll inför FN:s generalförsamling 2014. Det är en komplex uppgift, då de ska identifiera tesen och budskapet, redogöra för disposition och språkliga medel samt kommentera själva framförandet. Somliga diskuterar uppgiften ganska livligt med varandra, medan andra sitter försjunkna i egna tankar, en del med hörlurarna i öronen lyssnandes till talet.   Syftet med uppgiften är främst att öva upp en förmåga att rent analytiskt angripa ett tal eller en text och i Aristoteles och Ciceros fotspår fråga sig i vilken grad talaren eller skribenten lyckas övertyga sin publik angående ett visst budskap samt granska hur personen ifråga rent konkret går till väga. Detta fordrar ett aktivt lyssnande. Man behöver även tillägna sig en begreppsapparat så att man exempelvis inte bara blir allmänt imponerad av någon som verkar ha talets gåva. När det gäller ...

Bägge mina engelsklektioner idag inledde jag med att ägna några minuter åt Leonard Cohen. Många är överens om att han är en av de allra största sett över de senaste fem decennierna; kanske är det bara Bob Dylan som övergår honom, hur man nu ska mäta sådant? Vi lyssnade hur som helst till hans version av "Hallelujah" och jag delade ut texten till låten vilken vi började med att läsa tillsammans. Knappast någon hade hört honom själv framföra den någon gång. Jag nämnde att det finns väldigt många fler verser än de vi hade framför oss, och i sin artikel "Tak til mesteren: Her er Leonard Cohens 7 bedste sange" på dr.dk hänvisar skribenten Karen Steensbæk Nielsen till musikern och journalisten Anders Dohn som hävdar att Cohen i själva verket skrev närmare 80 verser innan han var riktigt nöjd. Enligt honom  var Cohen en obotlig perfektionist vilket också gjorde att hans samlade produktion aldrig blev särskilt stor, åtminstone inte jämfört med Bob Dylans 500 låtar....

Argumenten mot "dom" förefaller alltmer malätna . Man bör känna sina begränsningar, och för egen del måste jag erkänna att jag inte har stenkoll på exempelvis finlandssvenskan. Jag nämnde finlandssvenskan i min debattartikel  därför att jag var medveten om att det kunde finnas inslag i den dialekten som skulle kunna användas som invändning mot tesen att "dom" snart är allenarådande i talspråket: Av just den anledningen blev det extra intressant att ta del av Olle Josephsons artikel i söndagens SvD där han utreder just denna fråga. Han inleder sin text med en retorisk fråga vilken han sedan besvarar själv: "F inlandssvenska dialekter – är det ett udda språkspaltsämne? Nej då, i pågående de-dem-dom-debatt har de blivit högoktanigt bränsle." Tesen i resten av Josephsons text framgår sedan med all tydlighet av rubriken  "De och dem snart borta även i finlandssvenskan" . Adverbialet "snart" är givetvis ett relativt begrepp. Snart...

I morgon börjar jobbet igen, och det finns lite att pyssla med innan dess. På samma gång känner jag mig pigg på lite metadebatt. Ifall någon har något klokt att bidra med i den vägen är det bara att kommentera längre ner. Tänk gärna på att dina kommentarer kan berika texten ytterligare - och det kanske behövs. Fem observationer som ligger överst i högen: 1) Malätna argument. Rätt många som tagit ton i debatten har ondgjort sig över såväl "lata ungdomar" som "lata lärare som inte kan lära ut rätt". Mot den bakgrunden är det intressant att iaktta att de flesta som yttrat dylika saker ändå inte själva orkat läsa min artikel särskilt noggrant (eller alls ). I samtliga fora jag stött på där frågan blötts de senaste två veckorna har jag nämligen kunna notera följande argument, i lite olika varianter: "Men det är ju bara att använda sig av vi/oss eller they/them, då förstår man att det inte är svårt med de/dem!". Problemet med dessa argument är bara att de ...